Ledare

Linnéa Bruno: Fjärde vågens feminism har bara börjat

Publicerad 5 november, 2018

Dagens ETC

Det är sent i oktober och jag sitter i Gudrun Schymans kök igen. Att hon inte är i riksdagen är illa, men att hon avgår som partiledare och startar politikerskola är bra. Var sak har sin tid, varje tid har sina villkor.

Det här är en ledare från Dagens ETC.
Ledarsidan är oberoende med röd och grön politisk färg.

Linnéa Bruno

Text

Jag tänker på tid. Ett sätt att sortera olika slags feminism är att tala om vågor i tid. Första vågens rösträttskamp, andra vågens radikalfeminism med exploateringen av våra kroppar i fokus, drömmen om systerskap mot patriarkat, tredje vågens liberala och queera individfokus och lekfulla postmodernism och så fjärde vågens nyväckta ilska och mer diversifierade rörelse med miljontals aktivister på nätet och gatan.

Mellan varje våg en backlash, och varje generation vill positionera sig mot den föregående. Det är en historieskrivning som med rätta har kritiserats för att vara centrerad kring vita kvinnor i medelklassen i Europa och Nordamerika. Samtidigt kan det vara en rimlig första karta, för diskussioner om feminism i ”Väst”.