Jenny Bengtsson: Fimpa hela skiten

Fredag eftermiddag och jag passerar en uteservering under resan hem från jobbet. Det regnar och är lite småkyligt. Ett par meter från uteserveringens gräns står tre sorgliga och halvblöta kroggäster och röker. De har fått ställa sig under en fasadskylt som inte är ett särskilt effektivt skydd mot regnet. Hela scenen, med de tre rökarna i centrum, andas självpåtagen misär. Undrar om de står där och känner att ”det här är livet” eller om de – i alla fall särskilt i den här stunden – känner att det kanske finns anledning att fundera över om det inte är dags att sluta röka ändå.

Äntligen får rökarna anpassa sig efter alla andra på samma sätt som alla vi andra sedan urminnes tider fått anpassa oss efter dem. En dryg vecka har gått sedan det omtalade förbudet mot rökning på uteserveringar, lek- och idrottsplatser, busskurer, tågperronger och vid entréer till rökfria platser och lokaler dit allmänheten har tillträde trädde i kraft.