Feminismen är inget att raljera bort

I en av de värsta berättelser jag någonsin hört berättar en yngre tjej om bostadsbristen och hur hon åker mellan två-tre olika jobb för att få det att gå runt. Hon är lättad över att ha flyttat ut från sin förra värd, en man som hyrde ut en del av sin lägenhet och som helt saknade intresse för yngre tjejers integritet och gränser. Under jobbinhoppen kände hon starkt med tredje part, små barn som ständigt mötte nya vikarier. “Det är inte bra för dem att det kommer nya hela tiden, de känner sig inte riktigt trygga” sa hon under en resa mellan två olika skift hos två olika arbetsgivare. På frågan om hon själv var trött ryckte hon på axlarna. “Jag har inte varit ledig på jättelänge.” Dygnets vakna timmar inom service, vård och omsorg. Övrig tid hos en man som betraktade bostadsbristen som en möjlighet till både extrainkomster och umgänge. Han försökte ofta övertala henne att sova i hans säng, helt obekymrad om att hon jobbat två skift och behövde få lite sömn innan hon måste upp till en exakt likadan dag. Än mindre tycktes han bry sig om att hon upplevde hans närmanden som obehagliga och stressande.