”Today we have to fight for our freedom, democracy, and peace.”
Det skriver den fria ukrainska fackfederationen KVPU torsdag 24 februari i ett rop efter internationell och europeisk solidaritet. Fackets ordförande Mykhailo Volynets begär mer aktivt stöd från fackliga kamrater, kräver omedelbara sanktioner mot Ryssland, och säger att det kommer att krävas enighet och gemensam styrka för att kväva kriget. Volynets och personalen på KVPU:s kontor i Kiev är fortfarande kvar och jobbar och rapporterar samtidigt som Rysslands styrkor tar sig in i staden.
Ett av de stöd som de ukrainska facken efterfrågar är hjälp med att motverka rysk desinformation. Det kan handla om att skicka solidaritetsbrev, och göra allt man kan för att stoppa det ryska narrativet om att Ukraina skulle vara någon form av nazistisk stat som Putin hävdar.
Det internationella hotell-, mat- och restaurangfacket IUF skriver i ett officiellt uttalande att krig är galenskap, och att det här kriget måste stoppas. Enligt deras lokala avdelning i Ukraina har nästan all produktion stängt ner. Artemsols saltgruvor, det stora bryggeriet i Chernigov och Coca-colas fabrik i Kiev. Mjölkproduktionen i Nikolaev är utslagen och alla leveranser har upphört.
Miljontals fredliga arbetare har redan fått offra sin säkerhet och sina jobb, i händelsekedjor som nu fullständigt river sönder ukrainares vardag. IUF säger att Rysslands krig orsakar gränslöst mänskligt lidande, och att det måste få konsekvenser.
Det är fler arbetare som står på Ukrainas sida mot det ryska krigsmaskineriet. Den stora fackliga gräsrotssajten LabourStart skriver på Twitter att man har 18 skribenter fast i Ukraina, och att man tänker på alla Ukrainas arbetare och de som befinner sig i krigszonen. Byggfackens internationella sambandscentral förbereder sig för att ta emot fackliga ledare som flyr. Världsfacken IndustriALL, UNI Global, PSI, EPSU, EFJ, ITUC och nästan alla europeiska fack inklusive hela EESC-gruppen i EU står enade i sitt motstånd mot Ryssland, och i sin solidaritet med KVPU och Ukrainas arbetare. Det är organisationer som företräder hundratals miljoner arbetare.
Den svenska fackföreningsrörelsen fördömer kriget i ett gemensamt uttalande där man säger att den ryska regeringen inte respekterar demokratin och att Ryssland bör hållas ensamt ansvarigt för ”den förödelse och det lidande det ukrainska folket nu kommer att få utstå”. Jag har också pratat med förtroendevalda i svenska fackklubbar som startat insamlingsbössor till Röda korsets arbete i Ukraina lokalt på den egna arbetsplatsen.
Författaren och fackliga aktivisten Pelle Sunvisson har pratat med oroliga ukrainska byggnadsarbetare i Sverige. Han säger till tidningen Byggnadsarbetaren att många undrar om de kan ta sina familjer till Sverige.
Den enda rätta linjen är att ta hit varenda familj, varenda person som vill komma. Och att aktivt bistå med res- och flyktvägar.
Den ryska fackfederationen Fitur bryter linjen och ställer sig föga förvånande på Putins sida, i ett hemskt uttalande där Zelenskyj liknas vid Hitler. Fitur är i princip en del av det styrande partiet Enade Ryssland, och Putin brukar hålla tal på federationens kongresser och större nationella samlingar. Federationen har länge försökt närma sig Europafacken och världsfacken men på samma sätt som Rysslands krig gör landets regering till rättmätig paria står nu Fitur utanför den freds- och solidaritetslinje som hålls av i princip alla fria fackförbund på hela kontinenten.
Kriget, imperialismen och korruptionen skär Rysslands arbetare i bitar och jag blir förvånad om Fitur inte självmant lämnar eller utesluts ur världsfacket ITUC under våren.
Fri organisering kommer alltid att vara ett fotfäste i kampen mot imperialism och krig. Den kollektiva sammanslutningen, förhandlingar och protest mot despoter är fackliga kärnuppdrag, och det viktigaste motståndet kommer alltid att vara det folkliga. Här ser också fackförbund och arbetare den uppenbara dubbelmoralen i att Europas huvudstäder och politiska elit länge accepterat ryska oligarkers pengar och investeringar.
Facken och aktivister har varnat för övergrepp och förföljelse av oppositionella medan marknadens vd:ar har varit helt okej med Rysslands politik, olja och inflytande så länge pengarna fortsätter flöda.
Kriget drar en linje i sanden för det groteska beteendet, men det är inte ett dugg förvånande att det är just amerikanska och europeiska olje- och gasbolag som vill att sanktionerna mot Ryssland ska vara lätta och “proportionerliga”.
På andra sidan står enade arbetare som ser rakt igenom Putin.
