Att unga äter mindre kött än äldre är enligt EU-myndigheten CHAFEA ett problem som ska åtgärdas. Därför finansieras nu Svenskt kött och danska Landbrug & Fødevarer med 26,7 miljoner kronor av EU-medborgarnas skattemedel. Kampanjerna ”Gilla gris” i Sverige, och ”Glad før gris” i Danmark ska bland annat ta trendiga mat-influencers till hjälp.
I Svenska Dagbladet 23/7 intervjuas Anders Dalenius, projektledare på Svenskt kött. Han förnekar att kampanjen skulle handla om att öka köttkonsumtionen, utan menar att syftet är att öka kunskapen. Dalenius citeras:
”Man har koll på nöt, lamm och kyckling, men inte på fläsk. Problemet med en låg kunskapsnivå är att det blir svårt att sälja hela djuret, när man bara vet hur man tillagar kotletter och filéer.”
Myndigheten hymlar dock inte med att det är just ökat köttätande som kampanjerna syftar till. På deras hemsida står att läsa i klartext: ”Unga skandinaver ser varken fläskkött som trendigt eller gott. De äter mindre kött i allmänhet, och fläsk i synnerhet. Målet med kampanjen är att öka konsumtionen, vilket kommer att ha en positiv effekt på den Europeiska grisköttsindustrin”.
Medan Mattias Svensson i Dagens Nyheter 24/7 uteslutande fokuserar på vad denna kampanj säger om en ”övergödd statsapparat” och att politiker och byråkrater inte ska lägga sig i folks matvanor, ser säkert den informerade ETC-läsaren betydligt allvarligare problem.
Ur klimatsynpunkt måste köttätandet i vår del av världen drastiskt minska. Vi har dubblerat vår konsumtion på bara några decennier. Trots att veganism samtidigt är trendigt har vi LCHF-diet och allmän hedonism, som drar upp konsumtionen till absurda nivåer. Ur djurrättssynpunkt finns dessutom knappt något sämre val än fläsk.
Till skillnad från Svensson har jag inga problem med att staten och överstatliga institutioner till viss gräns faktiskt lägger sig i – men då i syfte att minska djurens akuta lidande och att värna mänsklighetens överlevnad. Inte för att sponsra sviniga verksamheter.
Men låt oss inte stanna vid kritik av griskampanjen.
Här krävs ju åtgärder i rakt motsatt riktning – striktare krav och kontroll av etik i all djurhållning, köttskatt och subventioner av miljövänligare vegetabilier. För många veganer är köttätande av princip oetiskt. Det är en åsikt jag respekterar, men inte delar. Däremot är dagens köttindustri på det stora hela oetisk. Köttätandet på dagens nivåer likaså.
Här behöver staten ta till effektiva styrmedel – skatt. Sveriges Lantbruksuniversitet uppskattar att en skatt på allt nötkött kan minska köttkonsumtionen med ca 15 procent. Naturvårdsverket och Jordbruksverket har länge förespråkat köttskatt, men ännu inget av riskdagens partier. I våras lanserade dock Miljöpartiet ett förslag om skatt på vad de kallar ”fulkött”, för att komma åt den köttproduktion som använder mycket antibiotika vid djurhållningen.
Feministiskt initiativ är det enda parti som tar steget fullt ut och driver förslaget om (differentierad efter klimatpåverkan) köttskatt.
Jag skriver den här texten från en ekoby i Dalsland. Här finns hästar, höns, solpaneler, odlingar och en damm med rosa näckrosor. Just nu badar allt i morgonsol och det är svårt att tänka sig en bättre plats att leva på. Ändå är jag bara på besök några dagar. Alla kan inte leva så här, men om fler hade sammanhang som var mer präglade av omsorg och gemenskap, meningsfullt arbete i rimlig mängd och utrymme för vila och skönhet. Färre skulle sprida gift omkring sig, starta twitterdrev eller syssla med pryl- och klädkonsumtion och excessivt köttätande.
Jag kan inte tala för hästarna och hönsen. Jag vet inte om de känner en lycka som påminner om min, när de ser ut över blomsterängen och bergen. Men jag tror att deras liv här är värda att levas.
