Ledare: En vision om det goda medborgarhemmet

För hundra år sedan förenades liberaler och socialdemokrater i kampen för allmän rösträtt. Karl Staaff och Hjalmar Branting, forna studiekamrater och kulturradikaler, ledde var sitt parti och stod mot högern och monarkin upp för att medborgerliga rättigheter skulle gälla för alla svenskar oavsett inkomst. De båda patriarkerna tyckte inte att det var lika bråttom att kvinnor skulle ha rösträtt som att alla män skulle ha det, men andra drev på och rösträtten blev allmän och lika från och med år 1921.

I dag rör den stora demokratifrågan snarare människors rörlighet. Migrationsfrågan har fått liberaler och socialister att återigen förenas i ett projekt som gör de privilegierade (de med pass och papper i rika länder) nervösa. Det pekar journalisten Per Wirtén på i en läsvärd essä för socialdemokratiska Tankesmedjan Tiden. En värld med öppna gränser är nog inte möjlig under vår livstid, men nationella gränser bevarar sociala ojämlikheter och globala orättvisor. 1900-talets demokratier har vilat på principen om väl avgränsade territorier. Den globala migrationen utmanar på så vis demokratins grunder, på ett sätt som liknar den utmaning mot 1700- och 1800-talets politiska ordning som industrialiseringen och arbetarrörelsen utgjorde. För de konservativa är svaret att migration måste begränsas, privilegier bevaras, men gränserna måste snarare omförhandlas.