Vem blir jag i dina ögon om jag berättar att jag köper kvinnor regelbundet?” Du blir en förövare, säger jag. Du är en förövare. Sedan obekväm tystnad, över bordet med kaffe och småkakor, jag på ena sidan och torsken på den andra.

Men vi tar det från början.

Prostitution är en viktig fråga för Dagens ETC, eftersom att den både är konsekvens av och förstärker ett förtryck – där allra oftast män är förövare och kvinnor drabbade. Själv skriver jag sedan länge om detta. Jag tycker att könshandeln är vidrig. Jag tror inte jämställdhet är möjlig utifall att den ska samexistera med statligt sanktionerad prostitution. Jag ser hur det pågår en ideologisk kollision i Europa, mellan för och emot, mellan anhängare av den nordiska modellen – kriminalisering av köp – och de krafter som anser att individens frihet ska vara oinskränkt, att legalisering är lika med samhällets ansvarstagande, att den prostituerade får bättre skydd i en sådan miljö.

Därför skriver jag, senast om To blowjobs, tak! som artigt kan kallas för ett fumligt försök av dansk public service att lyfta debatten, men som mest blir en spekulativ utflykt genom prostitutionens alla lager, från eskorten – 1 000 danska kronor räcker inte – till billiga, halvt utslagna kvinnan på gatan – 1 000 kronor räcker till tio stycken kvinnor/avsugningar.

"Han bedyrar att han är världens enda helt medvetna konsument av prostituerade. Han är fair trade."

Det kommer alltid mejl och telefonsamtal. Jag skulle säga att åtta av tio sådana kontakter är positiva, det vill säga att den som hör av sig i grunden håller med om att prostitution gör ett samhälle – som helhet, inte bara de direkt berörda – sämre. Sedan anser en av tio att jag är en moralistisk manschauvinist som blandar ihop egna pryda värderingar med vad som egentligen är bäst för en prostituerad. Jag har låst mig vid myten om fallna kvinnor, skriver/säger de som brukar kalla sig ”sexpositiva”.

Återstår en kategori.

Mannen som själv köper sex.

Han kontaktar mig via en nystartad mejladress, undertecknar som mest med förnamn, och han bedyrar att han är världens enda helt medvetna konsument av prostituerade. Han är fair trade, han har övernaturlig förmåga att se vem som är traffickad och vem som inte är det, han vet att den som säljer sin kropp till honom tjänar grova pengar. Ett konkret exempel: ”Jag hjälper henne genom läkarutbildningen.” En god samarit. Som bara vill ligga lite. När jag skickar tillbaka ett par frågor blir svaret alltid – utan undantag – tystnad.

Men efter artikeln om danska tv-programmet händer något oväntat.

Telefonen ringer. En man presenterar sig. Förnamn och efternamn. Han säger: ”Du har fel om hur sexköp fungerar.” Hur menar du? ”Jag köper sex. Jag vet.”

Så kommer det sig att jag äter lunch med en svensk torsk.

Jag bjuder.

Två dagens, tack.

Han vill verkligen förklara. Behovet. Transaktionen. Genomförandet. Hela den ritual som han upprepar varje månad, parallellt med ett alldeles ordinärt liv – jobb, frånskild men med ny särbo, en dotter som är utflugen.

Varför?

Han har råd (det kostar 3 000 kronor per tillfälle). Han kan bli en annan än den han är i sin relation, sexualiteten behöver inte fungera gentemot någon, behöver inte synkronisera, den kan bara vara, utan prestationskrav, utan negativa kommentarer. ”Jag slipper bli ifrågasatt.”

Jag frågar om makt, om det faktum att han betalar en kvinna för att ge honom exakt vad han vill ha. ”Det är en affärsuppgörelse. Du får lön för att arbeta. Vad är skillnaden?” Han hänvisar till det danska konsumentprogrammet, upprepar producentens argument om att inget egentligen skiljer köp av en kvinna och av en tv-apparat.

Han säger, när vi hunnit till kaffet:

– Jag beter mig som en gentleman, det finns inget utnyttjande. Det är det jag vill att du ska förstå. Att du ska komma över din ologiska motvilja. Att du ser ett större perspektiv.

Jag förstår inte och jag kommer inte över. Men han gör sitt bästa. Torsken. Sexköparen. Som vägrar känna skam. Istället följer en detaljerad redogörelse för att det ”kliniska” i hans sexköp är just jämställdhet, sex frikopplat från kärlek, från konservativa tankar om vad korrekt sex bör vara. Han kallar sig feminist (med reservation att män ska få vara män och kvinnor ska få vara kvinnor). Han säger att han respekterar kvinnor, även de prostituerade.

Det är inte den trevligaste lunchen jag haft.

Men vi skakar hand efteråt.

– Hoppas att du har lärt dig något! säger han.

Jag frågar om jag kan få telefonnumret till någon av de kvinnor – ”alla är svenska, jag är försiktig med öststatare och afrikaner” – som han brukar köpa.

Det här med perspektiv, balansera hans mot hennes.

– Nej.