Ledare. Andreas Gustavsson.

2019-11-28 03:00
Puffetikett
Dagens ETC

En fuskande irakier är värre än tusen fuskande miljonärer

Den som är lojal med tanken att svenskar ska kunna förvänta sig grundläggande trygghet i livet, borde prioritera de största blödningarna. Miljonerna. Miljarderna.

Det är ingen bagatell om Najah al-Shammari gjort sig skyldig till bidragsbrott. Det tycks som om han – svensk medborgare och samtidigt Iraks försvarsminister – fått utbetalt barnbidrag och bostadsbidrag trots att han inte levt här här utan där.

Just sådana droppar som på sikt, och om de blir tillräckligt många, urholkar stenen.

Det borde alla som tror på relativt höga skatter för att finansiera en pålitlig, alla omfattande välfärd hålla med om. Du använder våra trygghetssystem enbart i händelse av att du behöver och har rätt till dem. Annars gör du det inte. För när du gynnar dig själv hotar du dessa system, eftersom dess förutsättning att existera är ett slags ömsesidigt förtroende, att vi agerar solidariskt med varandra.

Naturligtvis är det anskrämligt om pengar tickat in på hans konto om han inte längre vistas i Sverige. Så det handlar mindre om att politiker faktiskt reagerar och mer om hur de reagerar. Och om hur de sedan inte reagerar vid andra typer av andra, avsevärt mer destruktiva brott mot samhällskontraktet.

Ardalan Shekarabi (S) var snabbt ute.

”Brott mot välfärdssystemen är avskyvärt och ska bekämpas. Här har regering och riksdag gemensamt gjort flera skärpningar de senaste åren. Inte en krona ska gå till den som inte har rätt till det”, hälsar han till TT.

Tobias Billström (M) låter som om han är beredd att genast avsluta det svenska deltagandet i militära utbildningsinsatser i Irak, vars framtid ska behandlas idag torsdag av försvars- och utrikesutskottet.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

”Vilken bedömning gör regeringen av vårt militära samarbete med en stat där försvarsministern är föremål för en diskussion om bidragsfusk? Påverkas Sveriges förtroende för förmågan att samarbeta?” säger han till Aftonbladet.

Alla verkar anse att det knappt finns något fulare än att nalla från gemensamma tillgångar.

Men ska vi ändå fundera ett varv på proportionerna, och på att annat passerar obemärkt förbi, bör vi läsa Svenska Dagbladet. Där skriver Tove Lifvendahl en ledare om hur fallet al-Shammari liknar ”en skruvad nutidsfabel om svensk migrationspolitik”.

Ja, det här handlar till sist om migrationspolitik.

Alla pratar om en sak men signalerar mer eller mindre subtilt migration. Att vi har varit för naiva, för generösa. Att vi blir utnyttjade. Vi är svenskar. Den irakiske försvarsministern är möjligen svensk medborgare, men han kommer aldrig att bli svensk, aldrig någonsin, för han har inte svensk moral.

Jag vet i alla fall att jag inte hört en minister säga att det är ”avskyvärt” hur några tusen individer skrivit sig i USA och vägrar betala sina studieskulder till Centrala studiestödsnämnden (CSN). Minst en miljard kronor. Inget svavelos från Shekarabi. Inget krav från Billström om att tröga amerikanska domstolar ska vägas in när nästa övning med Nato beslutas.

För att ta ett exempel.

Hade inte politikerna varit rädda för – eller opportunistiskt intresserade av – den opinion som är övertygad om att invandring skadar Sverige ekonomiskt, skulle färre tävlat med varandra om att fördöma det sätt som fallet al-Shammari hanterats.

Hundvisslan har blivit obligatorisk.

Nu blåser politikerna tills de kippar efter andan, både socialdemokrater och moderater.

Fuskpengarna ska återbördas.

Straffet ska utmätas.

Frekvensen fångas upp av känsliga öron, med vilka det sitter hjärnor som redan bestämt sig för att sjuklöver och pk och vänsterliberalism splittrat landet i närande och tärande, beroende på människors ursprung.

Om misstankarna mot al-Shammari stämmer så är det stötande.

Men hans eventuella bedräglighet mot Sverige bleknar ställd invid att det varje år försvinner 130 miljarder kronor som borde ha beskattats, som borde slussas vidare till skolan och vården och allt det andra vi har rätt att kräva som medborgare.

Visst, regeringen har gett Skatteverket ett uppdrag att fånga upp fler av de här transaktionerna från privatpersoner och företag. Men det har under lång tid skapats en ordning där Sveriges rikaste kommit att förvänta sig privilegier. Ingen skatt på arv, ingen skatt på förmögenhet. Blygsam skatt på kapital. Och dessutom extremt låg risk att faktiskt bli inhåvad av Skatteverkets kontroller.

När de märker att en dörr är på väg att stängas kan de göra en självrättelse och slippa juridiska konsekvenser.

Ingen risk, allt att vinna.

Bara förakt för det gemensamma.

Häromåret kom en studie, av bland andra Gabriel Zucman, som visar att de 1 000 rikaste hushållen i Skandinavien undanhållit nästan en tredjedel av den skatt som de borde ha betalat.

”Det är fruktansvärt upprörande att rika människor kan komma undan så lätt”, sa Leif Jakobsson (S), då i skatteutskottet, till Dagens ETC för tre år sedan.

”Jag skulle önska att det fanns en starkare folklig opinion som ifrågasätter de allra rikastes beteende. Det finns en jakt på sjuka och arbetslösa, men jämfört med vad de här människorna har gjort finns det inga proportioner.”

Den som är lojal med tanken att svenskar ska kunna förvänta sig grundläggande trygghet i livet, borde prioritera de största blödningarna. Miljonerna. Miljarderna. Sedan, när flödet stoppats, kan man börja diskutera skrapsåren.

Politiken beter sig nu som om en enda fuskande irakier är värre än alla våra pursvenskt fuskande miljonärer.

Medierna fortplantar och förstärker.

Lite inte på den som börjar i fel ände.

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter