BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Nu kanske din första reaktion är att klagomål på kollektivtrafik är gnälligt. Och om du som jag tillhör medelklassen kan det kännas extra gnälligt att klaga. Jag bor ganska centralt och i mycket klarar jag mig med cykel. Första tanken är att det finns viktigare saker att engagera mig i än kollektivtrafiken. Men kollektivtrafiken står för så mycket mer än transporter från punkt A till B. En dysfunktionell kollektivtrafik är något som bör engagera alla intresserade av ett miljövänligt och framförallt jämställt samhälle.
Bakgrunden är min familjs försök att med spårvagn fly hettan i stan för att bada. Det som börjar med glädje och badlängtan slutade flera gånger med överhettade, griniga barn och än värre föräldrar. Varje gång ställdes avgången in utan information och med överfulla vagnar nästa avgång som följd. Värmen och trängseln födde aggressivitet och egoism där medresenärerna fullständigt struntade i barnvagnar och förarens förmaningar.
Ovanligt många har påmint om hur klasskillnaderna blottläggs på sommaren. Städerna töms på de som har råd att resa eller som har sommarställen att åka till. Kvar blir de andra.
En fungerande kollektivtrafik hade kunna vara ett sätt att bekämpa dessa klasskillnader. Speciellt som den rödgröna regeringen lyckats få igenom gratis kollektivtrafikresor för ungdomar i sommar. En välfungerande kollektivtrafik hade gett alla möjlighet att ta sig ut till bad på ett smidigt sätt, oberoende av familjens ekonomiska möjligheter att ha bil.
Det hade inte bara miljön tjänat på. När en välfärdslösning är attraktiv för de flesta ökar dess legitimitet. Det är tanken bakom den nordiska välfärdsmodellens generella lösningar. Biljettpriset i kollektivtrafiken beror inte på din inkomst. På samma sätt omfattas alla i Sverige av sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen, inte bara de med lägst inkomst.
I andra länder är välfärdssystemen oftare behovsprövade. De som har en inkomst under en viss nivå får riktade stöd i form av matkuponger och speciella bostäder. Det utmärker speciellt de anglosaxiska systemen, men sådana lösningar finns även i Sverige (till exempel bostads- och socialbidraget). System som bygger på behovsprövning är lättare att skära i när vindarna blåser åt höger eftersom det bara drabbar en redan marginaliserad grupp. Jämför det med hur svårt det skulle vara att skära i den svenska föräldraförsäkringen, den bredaste av socialförsäkringarna.
När kollektivtrafiken fungerar illa blir resultatet att de som kan väljer andra alternativ, bilpool eller kanske en egen bil. Kvar blir de som inte har några alternativ. Stödet för kollektivtrafiken minskar. De med högre inkomster ser inte behovet eftersom de istället använder andra lösningar. Eftersom de med mindre inkomster ofta har mindre möjlighet att göra sin röst hörd kommer deras behov inte få samma utrymme. Resultatet blir mindre resurstilldelning till kollektivtrafiken, sämre service och en ond cirkel.
En väl fungerande kollektivtrafik skulle i motsats motverka segregationen och klasskillnaderna. Elvans spårvagn går från Angered till Saltholmen. Den skär bokstavligen genom både klasser och segregation. Skulle fler välja elvan för att ta sig till havet skulle den skapa såväl legitimitet för våra kollektiva välfärdslösningar som samhörighet och möten på vägen till badet. Ett nöje som ännu inte har norpats av kapitalet.
Därför är vår dysfunktionella kollektivtrafik inte bara ett svek mot miljön utan också mot det solidariska samhället.
