Robert Roos: Dyster läsning om kvinnors löner

Just nu pågår en avtalsrörelse i Sverige där avtal som berör miljontals arbetare ska skrivas. Några avtal har parterna på arbetsmarknaden kommit överens om men flertalet förhandlas fortfarande. En fråga som LO-kollektivet har brottats med i tidigare avtalsrörelser är jämställda löner, hur löneskillnaden mellan kvinnor och män ska minska för att till slut försvinna. En fråga som är central även i år.

I mars släppte LO rapporten ”Vägen mot sammanbrottet” skriven av Anna Danielsson Öberg som visar hur arbetet kring jämställda löner har gått i avtalsrörelserna 2004–2013. Att LO vill analysera avtalsrörelser ur ett genusperspektiv är ingen tillfällighet. I den solidariska lönepolitiken har frågan om jämställda löner alltid varit viktig och nu är den än viktigare. Rapporten är nämligen ingen munter läsning. Arbetsmarknaden för arbetare i Sverige är starkt könssegregerad. I kvinnodominerade yrken är lönen lägre än i mansdominerade. Kvinnor nedvärderas. Rapporten visar att LO inte har lyckats ena förbunden kring samordnade låglönesatsningar eller bättre arbetsvillkor i kvinnodominerade yrken. Trots att de kvinnodominerade yrkena har fått 6–7 procent mer i löneökning än de mansdominerade yrkena så har dessa extra satsningar ätits upp av löneglidningen, män har lyckats fått ut mer under avtalsperioden. Kvinnornas avtal har urholkats medan männens har förstärkts.