Andreas Gustavsson: Det växande stödet för Gaza skrämmer livet ur Israel-högern

Det är sällsamt vackert när väldigt många människor sammanstrålar för att gemensamt visa att mänskligheten inte har fragmenterats totalt av skiktande polarisering. Hur många var det som i lördags demonstrerade för palestinierna i Stockholm? Tiotusentals. Vissa menar att det kan ha varit fler än 50 000. Det är inte en orimlig uppskattning. 

En oerhört mäktig manifestation, värdigt genomförd. 

Samtidigt en rasande kommentar till regeringens tillåtande passivitet.

Dagen efter mejlar Nova Wegerif till landets medier. Det var hon, aktiv i Palestinagruppen Karlstad, som tog initiativ till demonstrationen som blev större än vad någon hade trott.

”Detta är en stor folkrörelse som berör hela Sverige och ni har ett ansvar för att rapportera om den och att ge era läsare, tittare och lyssnare korrekt och sanningsenlig information.” 

Wegerif markerar. Hon gör det efter nästan två år där Palestinarörelsen utsatts för en drevande kampanj där alla kollektivt hållits ansvariga för enskilda individers eller gruppers i och för sig grova övertramp. Nej, alla är inte islamister som hyllar Hamas. Nej, alla är inte antisemiter som anser att Israels krig är orättfärdigt och att barn i Gaza har rätt till liv. Naturligtvis. 

Desperat försöker ändå högerdebattörer förfula demonstrationen, ned till varje plakat, eftersom de inte står ut med en allt bredare solidaritetsyttring, eftersom de aldrig lyckas höja sig över sitt inrikespolitiska poängplockande, eftersom de är fundamentalistiskt låsta och stängda. Eftersom de vet att de håller på att förlora tolkningsföreträdet.