Böcker har spelat en stor roll i mitt identitetsskapande och när jag var barn var min största hjälte och förebild Alanna av Trebond. Hon är huvudkaraktären i Tamora Pierces bokserie om en kvinna som lever i en tid där kvinnor inte får bli riddare. Hon ska vid tolv års ålder skickas till ett kloster för att bli en dam, medan hennes bror ska skickas till slottet för att studera till riddare. 

Men Alanna vill inte bli dam, utan hon drömmer om ett liv som riddare. Hennes tvillingbror vill i sin tur inte bli riddare och därför byter de plats, och Alanna förklär sig till pojke och tar sin brors plats i riddarutbildningen. Förklädd till pojke blir hon en av kungarikets främsta riddare, och när hon till slut avslöjar sin sanna identitet blir hon en legend, och lagen ändras så att kvinnor kan få studera till riddare om de vill.

Jag kunde identifiera mig med dessa karaktärer då deras känslor, tankar och situationer liknade mina, trots att det utspelar sig i en medeltida fantasyvärld. Även dessa böcker var skrivna till mig. Jag som alltid har varit vit medelklass. Dessa böcker har påverkat mig i grunden och jag strävade som barn efter att vara lika tuff och självständig som Alanna. Säkerligen gör jag det fortfarande. 

Att ha en förebild i litteraturens, eller populärkulturens värld, är en otroligt viktig sak för unga människor, och det är någonting jag önskar att alla kunde få ha. Men tyvärr är verkligheten inte riktigt där än. En vän till mig berättade att hon hade svårt att hitta förebilder att se upp till när hon var liten, då de allra flesta huvudkaraktärer var vita. De flesta karaktärer som hade en annan hudfärg var ofta stereotypa eller endimensionella, och hon kände aldrig någon koppling till karaktärerna hon träffade på i populärkulturens värld.

Representation i populärkulturen är en viktig fråga för vår samtid. Svenska filminstitutet genomförde en undersökning som visade att de som får synas mest på vita duken är ”vita, heterosexuella personer utan funktionshinder”. Som hängiven läsare kan jag vittna om en brist på mångfald även i litteraturens värld. Representation i populärkulturen innebär att flera människor än de vita heterosexuella personerna utan funktionshinder får bli representerade i våra böcker, filmer, tv-spel och tv-serier. Flera människor kan läsa om någon i samma situation som sig själva, och känna att ”jag är inte ensam”, och ha någon att se upp till och försöka efterlikna. Det är en ovärderlig känsla, och jag önskar att fler fick uppleva den i sin uppväxt. Litteraturen, och populärkulturen, är ett otroligt viktigt verktyg för vårt identitetsbyggande. Vi kan där hitta tröst, och stöd, och glädje, och hopp. Alla borde få känna sig delaktiga.

Jag är även av åsikten att om vi som barn får träffa på karaktärer och världar som inte liknar våra egna, kommer vi att bli mer öppensinnade. Barnen kan inse att det finns fler sätt att leva, och fler sätt att se ut. De barn som inte passar in i den smala normen vi har kan äntligen sluta få känna sig marginaliserade och utanför.

Låt oss få ett slut på vithetsnormen. Låt oss få ett slut på heteronormen. Låt oss få ett slut på mansväldet. Låt oss sluta se varandra i små kategorier, och se oss för vad vi är; människor. Jag uppmanar därför er alla, författare och hobbyskribenter, spelskapare och regissörer, och alla ni inom kultursektorn, skriv om mångfald! Skriv om människorna som ännu inte har fått sin historia berättad, och låt alla barn få en värdig förebild att se upp till!