Vad händer om Sverigedemokraterna blir ett större parti än Moderaterna efter nästa val? I den senaste opinionsmätningen ligger partierna exakt jämsides på 20 procent. Men fortsätter skjutningarna så att kriminaliteten även framöver dominerar den politiska agendan kan det mycket väl gå så att Ulf Kristersson (M) efter valet står där som en lillebror till storebror Jimmie Åkesson (SD).
Moderaterna kan mycket väl förlora väljare som är måna om att stödrösta på de borgerliga partier som annars kan falla ur riksdagen. Och Kristerssons hopp om att få låna 150 000 röster från gruppen S-väljare är naturligtvis lika utsiktslöst som det är för en sjukskriven eller arbetslös att låna pengar till ett villaköp i Djursholm.
Skulle S-väljare dra från sitt parti, så lär de nog iså fall dra till SD.
Metalt tror jag att det skulle vara ett väldigt hårt slag för den moderata självbilden om de bara blir näst störst i det konservativa blocket. Låt oss säga att M får 15-16 procent, vilket inte är otänkbart, och SD 25. Jag tror att borgerligheten då kan gå sönder på riktigt.
Det var inte så länge sedan moderaterna hade över 30 procent och gärna presenterade sig som statsbärande.
Men ett lillebrorsscenario skulle också få konsekvenser för ett eventuellt regeringsbildande. Moderaterna har sedan en tid alltmer legitimerat Sverigedemokraterna, de ser ofattbart nog partiet som närapå problemfritt numera trotts den eviga kavalkaden av skandaler, men vill ändå inte släppa in partiet i en regering.
Men ett stort SD vill styra över något eller några departement. I sig vore det ganska mycket av en mardröm, inte bara för oss som röster vänsterut utan även för många borgerliga väljare.
Hålls SD å andra sidan utanför en regering kommer partiet att kräva än större inflytande på en moderatledd regering.
Det är nästan så man tycker synd om Kristersson. Han kämpade hårt i talarstolen på moderatstämman i Helsingborg, men det lyser loser om honom.
Hur det går i valet vet ju ingen. Mycket hänger dessutom på om socialdemokratin under stundande kongress och till vårens valrörelse vågar göra den mobiliserande vänstersväng i den ekonomiska politiken som nästan ett helt parti längtar efter.