Ledare: Det behövs mer än en fotbollsmatch för att stoppa dödsskjutningarna

Stefan Löfven kommer fram till Biskopsgården nästan exakt samtidigt som jag åker därifrån. Han är där med anledning av dödsskjutningen på Vårväderstorget, som ligger ett stenkast bort från mitt hem. Själv ska jag ta flyget och överraska mamma på det persiska nyåret. Hela vägen till stan och Landvetter kollar jag på livesändningen från mitt älskade torg. Jag tar upp blicken från mobilen bara då jag ska korsa gatan. När sändningen är slut börjar jag plötsligt dagdrömma om vad jag skulle ha sagt till statsministern, om han skulle sitta på samma flygplan som mig.

Bortom mammas gata av Alexandra Pascalidou är en av de viktigaste böckerna i mitt liv. En av mina favoritsekvenser i den är när hon gör en kupp under sin Mosaik-intervju med dåvarande statsministern Göran Persson och övertalar honom att följa med henne till Rinkeby. Vilket han gör och mellan sidorna 120–124 beskriver hon ett besök som inte är helt olikt det som ägde rum i min förort, lite mer än 15 år senare. Trots att anledningarna till deras besök skilde sig åt, så var cirkusen omkring dem nästan identiska. Under bägge besöken försökte människorna som faktiskt bor där, att komma fram till sin statsminister, men bägge gångerna norpade kostymfolket åt sig utrymmet runt den folkvalde ledaren. Det hedrar Stefan Löfven att han bland annat tog sig tiden att tala med det ena offrets familj och med företrädare från lokalsamhället. Men det räcker inte. Han måste ta flyget ner hit fler gånger.