Riksdagsvalet närmar sig och man bävar numera inför resultaten. Det är frestande att skylla allt på Putin och nättroll, men hur farliga dessa än är så förklarar de väl inte mer än en liten del. I land efter land ser vi obehagliga situationer där populistiska eller auktoritära partier vinner gehör. Även om USA är störst och värst just nu är det ju långt ifrån bara Trump. Vi har Polen och Ungern, och i Italien gör Berlusconi, av alla människor, comeback – fast just nu slås han av några som är värre. Berlusconi 2.0! Spanien kommer inte på ett bra tag att resa sig från konflikten kring Katalonien. England driver ut på Atlanten i sin Brexit. I land efter land kan samma sorgliga räkning fortsätta, ibland med rent nynazistiska partier. Det är med nöd och näppe vi har något slags stabilitet i Frankrike och Tyskland.
Utanför EU har vi Turkiet och Ryssland som blir alltmer auktoritära, Kina där presidenten nu kan väljas om så han kanske sitta lika länge som i Ryssland. I Indien, som stoltserar med att vara världens största demokrati, har vi Modi med en kraftigt hindunationalistisk agenda. Dessa regeringar för en militaristisk politik och en politik som gynnar de rika. De är nästan undan-tagslöst motståndare till all vettig miljöpolitik. Trump sänker miljökraven för nya bilar, tar bort restriktioner för att både bryta kol och elda med den. Och lämnar Parisavtalet.