Själv ska jag nästa vecka berätta om hur vi på Dagens ETC har gjort för Spiegel och Springer, några av de dominanta mediebolagen i Tyskland. Jag börjar bli van. Nederländerna. USA. Storbritannien. Argentina. Australien. Ofta är det på initiativ av miljörörelsen, ibland på initiativ av de mest marknadsvänliga medier du kan tänka dig. De senare vill veta vad som händer när man kastar ut flyg, bilar och greenwashing. Gröna grupper vill veta hur man opinionsbildar för att medier ska börja lyssna.

Jag är övertygad om att vi befinner oss i en brytpunkt.

Väldigt snart kommer det att vara omöjligt för medier att betraktas som seriösa om de fortsatt vill kombinera klimatrapportering med klimatförstörande annonsaffärer.

Och skulle de inte själva reglera, kommer det bli politiken som tvingas förbjuda. Sannolikt genom att sanera det offentliga rummet – lokala initiativ tas i både Sverige och utomlands, till exempel Amsterdam – så att medierna alltmer börjar likna en vilsen kvastfening om de ignorerar både ny norm och eskalerande klimatkris.

Hur långt bort är det?

Några år, som mest.

Eller genast, enligt bland andra Greenpeace och WWF.

Redan är det pinsamt att välja att göra ingenting alls.

Ännu mer pinsamt att – som Dagens Nyheter – bjuda in Greta Thunberg, lansera en ny annonspolicy, kalla den klimatanpassad, men sedan genast låta den mutera till en plattform som är perfekt för den annonsör som vill nå en klimatmedveten och kapitalstark läsare med helt ofiltrerad greenwashing.

I helgen var det Fortum. Som tycker att bolagets kunder borde duscha kortare tid. Som inte med ett ord nämner sin egen kolkraft.

Då har Dagens Nyheter ändå gjort mer än andra.

Svindlande.

Klimatkrisen är akut.

Mediernas svar?

I bästa fall anställa några klimatreportrar för, säg, en miljon om året.

Samtidigt dra in mångdubbelt mer på fossilt (i just Dagens Nyheters fall rör det sig om 50-100 miljoner kronor om året, enligt chefredaktör Peter Wolodarski).

Ja, det är hyckleri.

Tiden rinner ut för medierna. Tyvärr tror jag att de allra flesta kommer att behöva baxas ur sin bekväma symbios med fossila intressen. Allt tyder på det. Som när en bebis har fått fatt om en pinne. Instinkten är att klamra sig fast. Bara det att sedan brinner planeten.

En signal fick vi förra veckan när Tidningsutgivarna varnade politiken för att ge sig på spelannonsering.

Tidningsutgivarna är en sådan där branschorganisation som påstår att man företräder liten som stor, men som egentligen är ett verktyg för jättarna Bonnier och Schibsted. (Just nu vill de stöpa om presstödet så att allt utom växelpengarna landar i deras egen ficka. Nej, Dagens ETC är inte medlem.)

Så här argumenterar Tidningsutgivarna för att spelannonser är guds gåva.

”Spelbolag köper inte reklamutrymme av altruistiska skäl, men det är deras köp – tillsammans med annonser för läsk, bilar och flygresor – som möjliggör tuffa journalistiska granskningar av bland annat spelindustrin, läskindustrin, bilindustrin och flygindustrin, liksom tuffa granskningar av regeringens vandel.”

Och:

”Som mediekonsument behöver du alltså inte ens köpa spelprodukter för att göra en insats för en trygg spelmarknad. Du behöver bara stillsamt bläddra vidare och konstatera att spel i likhet med en massa andra varor och tjänster som du personligen kanske inte nyttjar ändå har rätt att existera och marknadsföra sig.”

Vi kan konstatera några saker.

Exakt så här kommer deras kommande debattartikel om fossila annonser att se ut, alldeles uppenbart, de börjar redan förbereda den linjen genom att bekymmerslöst räkna upp bilar och flygresor.

Exakt så här idiotförklarar medierna sina egna läsare.

Kan medier granska fossila företag uteslutande om samma fossila företag finansierar denna journalistik?

Kan vi göra en insats mot spel- och fossilmissbruk genom att ”stillsamt” acceptera sådan annonsering?

Det är undermåligt.

Som om alla skulle ha missat hur stora belopp mediehusens ägare plockar hem, att verksamheten inte förs på marginalen, att varje förlorad fossilkrona inte per automatik betyder en förlorad journalistkrona.

Som om alla skulle ha missat det självklara sambandet mellan fossil reklam och fossil konsumtion.

Vinst före framtid.

Fortfarande.

Politiken måste förbereda en intervention.