Men det tar inte många minuter efter att inlägget publicerats som en man avkräver den judiska förningen på ansvar för händelserna i Gaza. I kommentarsfältet skriver han: ”Förlåt mig, men det känns oerhört provocerande att ni lägger upp en sådan bild samtidigt som bomberna faller över dom palestinska barnen i Gaza… Dålig timing, to say the least!”  

Min judiska väninna ringer mig och säger att hon tvingades lämna en Gaza-demonstration i Stockholm när det plötsligt dök upp ett gäng killar och började ropa hotfullt om judar på arabiska.   

Nu upplöstes demonstrationen direkt när detta inträffade, den som var ansvarig för demonstrationen agerade snabbt, men det satte ändå spår hos min väninna. Hon stod på palestiniernas sida men utmålas ändå till fiende av några.   

En lärare berättar att en av hennes elever fick höra att den är en ”bränd jude” och att en annan elev då fyllde i med ”Free Palestine”. Flera judiska elever på skolor runt om i landet är väldigt utsatta, de får klä skott för vreden som utlöses av konflikten Israel-Palestina.

I denna stund vet jag att när jag skriver om antisemitism kommer några att bli besvikna. Inte för att de tycker att man inte ska prata om judehat, men för att de tycker att det är orättvist att en klick hatfulla personer ska ges utrymme.   

En del tycker att det är fel att under brinnande krig prata om vad några idioter skriker på en demonstration eller skriver på sociala medier. Att proportionerna är fel. Att timingen är fel.   

Men detta är allt annat än ett nollsummespel.   

Vi måste synliggöra antisemitismen.

Vreden är som en eld och vi måste stoppa den. Och med tanke på att judar i de här fallen görs till ansvariga för det som händer i Israel-Palestina är det en tidsfråga innan judiska platser riskerar att bli måltavlor.   

Som Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) skriver:

”Ser vi till den svenska debatten färgas kritik mot Israels agerande i allmänhet inte av fördomar och fientlighet mot judar. Men de antisemitiska yttringarna är alltför vanliga, och de är skrämmande i sin öppna hämningslöshet och hätskhet.”   

De flesta jag känner som visar stöd för palestinier är noga med att ta avstånd från antisemitism men tycker samtidigt att det är så självklart att det inte ska behöva manifesteras eller visas.   

Då tänker jag på min judiska väninna, hon behöver höra att det finns ett stöd nu, det hjälper inte henne och andra judar att vänta på ”rätt timing”.  

Vi som söker solidaritet måste också visa solidaritet, just i denna svåra stund. Precis som islamofobin och generaliseringar kring araber och muslimer som just uttrycks på många håll är oacceptabel måste vi markera mot antisemitismen.   

Jag ser hopp! I skuggan av kriget organiserar sig människor i Israel och i Palestina med helt andra visioner. I Israel ordnades demonstrationer på 30 orter under temat ”vi vägrar vara fiender”.   

I slutet av förra veckan gjorde Förenade islamiska föreningar i Sverige och Judiska centralrådet ett gemensamt uttalande. De skriver:

”Vi är bestörta över den senaste tidens våldsamheter som invånarna i den heliga staden Jerusalem och resten av landet utsätts för. Invånarnas folkrättsliga rättigheter måste upprätthållas utan några som helst kompromisser. Heliga platser för muslimer, judar och kristna och andra civila mål ska respekteras och hållas utanför konflikterna. Vi står enade mot alla former av islamofobi och antisemitism, och betonar att vi som medborgare i Sverige inte ska krävas på ansvar för något som sker någon annanstans. Tillsammans ber vi för fred och rättvisa.”