Liala Vianden: Det är aldrig värt det

Under juni, juli och augusti anmäldes 802 allvarliga olyckor på byggarbetsplatser till Arbetsmiljöverket – en ökning med tio procent jämfört med förra året. Arbetsmiljöverket har ännu inte hunnit analysera siffrorna, men ser allvarligt på utvecklingen. Förutom värme och färre arbetsmiljöinspektioner under sommarmånaderna nämner man stress som en möjlig orsak. Det gör även David Schultze, som var nära att mista livet i en arbetsplatsolycka 2016. Han klarade sig, men fick armen avsliten. I en intervju med SVT berättar han om orsakerna. “Det är kvantitet före kvalitet i de flesta fall skulle jag tro. De stora byggföretagen har en deadline och den ska hålla. Då ska det gå fort. I slutändan blir det brist på arbetsmiljö och säkerhet.” (SVT 2018-05-30.) Hans råd till andra arbetande är rakt och enkelt. “Det är förjävligt med arbetsplatsolyckor, det är inte värt alla pengar i världen. Det är fan inte värt att dö. Jag var ju nära, och finns det någon risk, ni som arbetar därute, om ni känner att ‘det här är inte säkert’ – gör det inte. Skit i det bara. Det är inte värt det. Livet är skört och man ska ta tillvara på varje sekund.”

En princip som gruvarbetarna i Svappavaara följde. Efter den tragiska dödsolyckan där 21-åriga Julia Markström omkom när en gallerdurk på något sätt gav vika, kände sig många inte trygga med att gå tillbaka till arbetet och man ställde krav på ordentliga inspektioner, vilket man även fick. I ett anonymt öppet brev till ledningen skriver en anställd om rostskador på gallerdurkar samt om knapp bemanning, bristande säkerhetsarbete och upplevelsen att arbetare är rädda för repressalier när man driver skyddsarbetet för hårt.