Ledare: Den verkliga konflikten

Fredrik Reinfeldt (M) glömmer alltid avsnittet att hans parti gjorde motstånd mot all reformpolitik, skriver Peter Persson.

När jag träffar äldre människor, är kommentaren ”aldrig trodde jag det skulle bli skulle bli så bra” tämligen vanlig. Den kan höras från en åldrande pensionerad fabriksarbetare på äldreboendet, en fortfarande vital dryga åttioåring på pensionärsmötet eller en tidigare politisk eller facklig aktivist som berättar om sitt liv. De som fortfarande har förbindelsen till tiden innan politiken ställdes om i de många människornas tjänst och reformer omdanade vårt land till ett helt annat samhälle.

Nuvarande moderatledaren Fredrik Reinfeldt försöker ibland försiktigt beskriva denna samhälleliga resa, men glömmer alltid avsnittet att hans parti gjorde motstånd mot all reformpolitik. Från rösträtten till välfärdsreformerna. Den som nu bor ljust, varmt och ombonat minns trångboddheten och kylan. Vid barnbarnets studentexamen finns minnet om att begåvning och lust inte tidigare var tillräckliga för studier. Arbetarbarnen hade vanligen inte råd. Ja, uppräkningen kunde göras lång om förändringar som skapade förutsättningar för ett värdigt liv där allt fler kunde förverkliga en del av sina drömmar.

Socialdemokraternas stora samhällsomdaning handlade om att full sysselsättning och blev både ekonomisk motor och mål i politiken. Så skapades resurser och förändrad maktbalans. En fackförening försvagas alltid av arbetslöshet. Med full sysselsättning som segel kunde fackföreningar flytta fram sina positioner och förbättra både löne- och anställningsvillkor.