Göran Greider: Den nya socialdemokratin skapade Fredrik Reinfeldt

Mitt under brinnande flyktingkris, samma dag som fotot av den ilandspolade döde pojken når världen, sitter jag och läser ut Fredrik Reinfeldts memoarbok. Medan hela mitt medvetande är uppfyllt av de känslor som världsdramat skapar slår jag ihop en bok som nästan känns helt tom på allt som kan beröra, och jag inser att jag inte är van att läsa så här pass dåliga böcker.

Han har skrivit som han talar och det fungerar inte i text; här saknas de vänliga ögon som tycktes ge djup åt det han brukade säga i tv. Varje kapitel inleds med ett citat ur något av hans tal och bara det stillar effektivt läshungern. Det finns en hel del formuleringar att göra sig rolig över, som exempelvis när han bland den skara ”samhällskritiska” och ”futuristiska” författare som han – vid sidan av deckare och thrillers – läste i ungdomen räknar in – J.R.R. Tolkien! Reinfeldt har också valt att inte ta upp några brännande personkonflikter och det är nästan kusligt att se hur han knappt skriver en rad om sin far i kapitlen om uppväxten.