Kan det vara så att kvinnors gradvisa frigörelse – men också mäns – bidrar till den galopperande oron i världen? Jag tänker på Claus Theleweits bok från 1980-talet Männerphantasien som funderade över om kvinnors frigörelse efter första världskriget var en avgörande källa till skräck hos de tyska frikårer, som utgjorde basen för fascismen. Den uråldriga maktordningen på jorden har ju varit att män, för att betraktas som ”riktiga män” redan i barndomen tvingats ansluta sig till patriarkatet, männens påbjudna hierarkier, med olika ledare i toppositioner; politiska, ekonomiska, litterära/filosofiska eller andliga. Idén har alltid varit att den man som ”vinner” kan ösa soldater, anhängare, lojala medarbetare och beundrare ur mansflertalet; att ansluta sig till en mäktig man har alltid varit en utmärkt karriärväg. Men nu rycker alltfler män på axlarna åt denna maktordning. De söker, utan att orda mycket om det, andra livsvägar och deserterar stillsamt från patriarkatet. Några få byter kön, andra bejakar med glädje och öppenhet sin homosexualitet, hbtq-rörelsens Pridefester är underbart karnevaliska; motpolen till lydigt marscherande män i hotande formationer. Och den andra sidan rustar sig: sådana som det så kallade IS i Irak och Syrien, Putin-Rysslands propaganda mot homosexualitet och Pussy Riot-kvinnor, återlanseringen av nationalism i länder som Polen, Turkiet, Ungern eller Sverige, homofobin i många afrikanska länder, presidentkandidaten Donald Trumps hyllande av misogyni och nationalism och den allmänna och plötsligt påbjudna upprustningen och upptrappningen av fiendskap, också i Sverige. Vad pågår egentligen?
Såklart handlar det om en kommande och redan pågående kamp om jordens resurser, om kapitalets längtan att förneka klimatförändringarna eftersom denna sanning inte är lönsam utan kontraproduktiv för marknaden, om maktkamper inom patriarkaten. Men det handlar kanske också om ett än så länge osynligt och inte ordsatt iskallt krig; om att återföra männen till underkastelse under maktens män; annars faller hela den uråldriga maktordningen samman. Nationalism till exempel är att likna vid religion, en påhittad tro, en maktbas till för att få män att offra sina liv för ”fosterlandet”. Den är ingen medfödd känsla, utan alltid skapad med hjälp av massiv propaganda. Bästa sättet att återföra män till maktordningen och krossa kvinnors frigörelse har alltid varit att starta krig. Propagandan går bland annat ut på att ”skydda kvinnor och barn” – när dagens krig i själva verket massmördar framför allt civila; kvinnor som barn.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
En sydafrikansk genusfilosof har beskrivit det ungefär såhär: Maktens män stänger in manligheten bakom en mur. Den muren är kvinnligheten; det är därför amerikanska marinkårskorpraler alltid hånar rekryter med ord som fitta och bög. Inom ANC (Sydafrikas befrielserörelse) hände det att manliga soldater våldtog kvinnliga. De kämpade lika bra som männen, därför skulle de ”våldtas tillbaka till sin plats”, som offer, som svagare, som det andra könet, tänker sig genusfilosofen. I Nelson Mandelas Försoningskommission tilläts inte de våldtagna ANC-kvinnorna att vittna om vad som skett. Och många ville inte, eftersom en våldtagen kvinna, som fortfarande i så många länder, döms ut som förbrukad.
Nu håller den där ”muren” på att rämna i land efter land, kvinnor frigör sig, många män skräms inte alls av att kallas feminina, det som en gång var värsta förödmjukelseordet. Internet står naturligtvis för upplysning och inspiration, men har också visat oss vidden av de aggressioner, som ständigt riktas mot kvinnor. Tidningen The Guardians underökning av 70 miljoner inlägg på deras nät berättar om en fasansfull nätkultur; de åtta ”mest hatade” på nätet var kvinnor; feminism och inlägg om våldtäkt genererade mest hat. Två av de mest hatade var män, båda icke-vita.
Patriarkatets löfte till män genom årtusendena har varit att hur lågt du än befinner dig i hierarkin kan vi garantera att du alltid kommer att ha kvinnor under dig i rangordningen. Det var det ”löftet” som började brytas efter första världskriget och som ingav fascisterna en sådan skräck, enligt Claus Theleweit. Nu är den extrema högervridningen tillbaka och jag kan tänka mig att de män som klamrar sig fast vid patriarkatets byxben känner skräck inför ”desertörerna” de män som är ointresserade av att bygga manlighet av kvinnlig underordning, nya generationer som inte liknar några föregående. Högerextremister i Europa och USA, IS och de andra terrororganisationerna försöker provocera dem och få dem att ”återvända” till maktordningen av våld och aggression. Ingen vet hur det kommer att gå, detta slags män, för att inte tala om kvinnorna, liknar inga tidigare generationer.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
