Maria-Pia Boëthius: Den nya generationens män

Kan det vara så att kvinnors gradvisa frigörelse – men också mäns – bidrar till den galopperande oron i världen? Jag tänker på Claus Theleweits bok från 1980-talet Männerphantasien som funderade över om kvinnors frigörelse efter första världskriget var en avgörande källa till skräck hos de tyska frikårer, som utgjorde basen för fascismen. Den uråldriga maktordningen på jorden har ju varit att män, för att betraktas som ”riktiga män” redan i barndomen tvingats ansluta sig till patriarkatet, männens påbjudna hierarkier, med olika ledare i toppositioner; politiska, ekonomiska, litterära/filosofiska eller andliga. Idén har alltid varit att den man som ”vinner” kan ösa soldater, anhängare, lojala medarbetare och beundrare ur mansflertalet; att ansluta sig till en mäktig man har alltid varit en utmärkt karriärväg. Men nu rycker alltfler män på axlarna åt denna maktordning. De söker, utan att orda mycket om det, andra livsvägar och deserterar stillsamt från patriarkatet. Några få byter kön, andra bejakar med glädje och öppenhet sin homosexualitet, hbtq-rörelsens Pridefester är underbart karnevaliska; motpolen till lydigt marscherande män i hotande formationer. Och den andra sidan rustar sig: sådana som det så kallade IS i Irak och Syrien, Putin-Rysslands propaganda mot homosexualitet och Pussy Riot-kvinnor, återlanseringen av nationalism i länder som Polen, Turkiet, Ungern eller Sverige, homofobin i många afrikanska länder, presidentkandidaten Donald Trumps hyllande av misogyni och nationalism och den allmänna och plötsligt påbjudna upprustningen och upptrappningen av fiendskap, också i Sverige. Vad pågår egentligen?

Såklart handlar det om en kommande och redan pågående kamp om jordens resurser, om kapitalets längtan att förneka klimatförändringarna eftersom denna sanning inte är lönsam utan kontraproduktiv för marknaden, om maktkamper inom patriarkaten. Men det handlar kanske också om ett än så länge osynligt och inte ordsatt iskallt krig; om att återföra männen till underkastelse under maktens män; annars faller hela den uråldriga maktordningen samman. Nationalism till exempel är att likna vid religion, en påhittad tro, en maktbas till för att få män att offra sina liv för ”fosterlandet”. Den är ingen medfödd känsla, utan alltid skapad med hjälp av massiv propaganda. Bästa sättet att återföra män till maktordningen och krossa kvinnors frigörelse har alltid varit att starta krig. Propagandan går bland annat ut på att ”skydda kvinnor och barn” – när dagens krig i själva verket massmördar framför allt civila; kvinnor som barn.