Om en statskupp är som en halshuggning, där regeringen avlägsnas i ett svep, kan den demokratiska tillbakagången idag liknas vid den kinesiska avrättningsmetoden lingchi: död genom tusen snitt.
Den dömde skärs långsamt till döds. Bit för bit. Lite som mänsklig sashimi.
På samma sätt undergrävs demokratin runtom i världen nu gradvis. Med kirurgisk precision klipper auktoritära ledare av demokratins livsnerver: oberoende domstolar - snipp, fria medier - snapp, rättvisa val - snut. Så var sagan slut.
Men en demokrati uppbärs inte bara av lagar och institutioner, utan också av normer. Ett tyst samförstånd om respekt för den politiska oppositionen, och att inte utnyttja tillfälliga majoriteter för att missgynna sina motståndare.
I Sverige har det tysta samförståndet brutits. SD har länge signalerat att man inte ser oppositionen som legitim, och nu gör man politik av sin uppfattning.
Det bästa exemplet på det är förslaget om att förbjuda partipolitiska lotterier. Då det främst är Socialdemokraterna som nyttjar dessa, är det ett direkt angrepp på oppositionens finansiering.
Partifinansieringen måste bli mer transparent, menar regeringen. Vi måste förhindra spelmissbruk, säger man. Men SD:s Tobias Andersson visar vad det verkligen handlar om: att ”dra åt den pengakran som finansierar socialdemokratin” och ”göra första maj-tågen kortare”.
Från borgerligt håll bemöts kritiken med ”Ropa inte varg i onödan”, ”Ingen ko på isen”.
Men det är en ko på isen. En smällfet SD-ko som står där och råmar förnöjt inför allas åskådan. “Det där är ingen ko”’ säger Tidögänget, “det är en vertikalt utmanad giraff.”
Inget är alltså vad det verkar vara. Yttrandefrihet blir fri yttrandehets. Rätten till utbildning blir ren inbillning. Att tävla i hatbrottning blir nationalsport. Demokratin går på dekis.
Men likt grodan i kitteln inser vi kanske inte att vattnet kokar förrän det är för sent.