En glimt av klimatkamp från hundratusentals människor är som att få se en reva i nutiden och inse vilken enorm kraft och makt vi har ihop, om den bara används. Ja, fossilindustrin kommer att dö, avgasbilen sluta förgifta våra luftrör, jordbruksförstörelsen ersättas med levande odling och kalhyggena försvinna från planetens skogar.
Allt detta är möjligt inom några få år. Och sedan vrider man huvudet, läser i det bottenlösa havet av hån och hat som de sociala medierna levererar, hör en rasist som tror sig tala för folk och häpnar över hur Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) liksom nickande håller med i försöken att få någon ynka procent rasister över från SD:s väljargrupp.
Allt handlar om kortsiktig makt. Inget om framtid, frihet eller förändring. Bara om försämring för de som är svaga och kan angripas. Eller ta hur den brottsliga lilla en procenten förstör framtiden i sin vanvettiga jakt på några ynka miljarder till i fossil avkastning. Svindel!
Vi som varit med ett tag har sett miljöförstörarna sedan 70-talet, hört de feministhatande rösterna sedan 80-talet, märkt rasisternas försök att få vänslas med högern sedan 90-talet. Inget av det som sker idag har inte funnits förut, den stora skillnaden är att kampen hårdnat, det går inte att vika en tum inför deras förslag, för i vågskålen ligger det demokratiska samhället – och det skyddas bara genom vad vi gör, inte vad vi säger.
LJUSET!
Efter 30 år kommer nu S, V och MP tvingas satsa på reformer och offentliga investeringar igen. Annars dör de. Nu måste ekonomin ställas om vilket gör att de många faktiskt kommer få det bättre.
MÖRKRET!
Näringsliv och högern kommer förhandla med fascister i kostym för att få behålla ett system som berikar de berikade till priset av att alla andra ska hamna i konflikt, där den ena svaga gruppen slår mot den andra. De säger att vi inte har råd med jämlikhet, humanism, solidaritet, omställning. Vinsterna måste öka, omfördelningen minska, pensionerna styras av vem som spekulerat bäst, inte vem som jobbat och ansträngt sig. Samhället blir inte ett vi, det blir ett dom.
Ungefär där står vi idag. Ett vägval som vi rusat emot, men vardagen tar ju all vår tid, man ser inte att vägen delar sig förrän man är framme vid korsningen.
Hur ska man som enskild då hinna välja? Det sker fantastiska saker, framför allt i den del som kan kallas det klimatpolitiska Sverige, feminismens värld, antirasismens och demokratins rörelser. Ja, även i det du läser just nu, en rödgrön dagstidning som växer och som nu når hundratusentals varje dag med en annan berättelse än den övriga 90 procent av medierna berättar.
Det är bara åtta år sedan Dagens ETC föddes på riktigt, runt den har vi dessutom tillsammans kunnat skapa ett annat sparande som i sin tur skapat solcellslösningar och klimatpositiva boenden och runt omkring bubblar ett annat odlande, ett annat resande, en annan utbildning och mycket mer.
Jag brukar kalla det här tillsammansmakt och jag ser ju att det fungerar, gör man bara konkreta tydliga saker ihop kan man gå emot både rädslan för mörkret och rädslan för att inget betyder något.
Hopplösheten är ett mäktigt vapen för den som vill stoppa förändring.
Snart kommer Dagens ETC presentera andra möjliga grenar på denna tillsammansmakt.
Men kom ihåg att allt vi kan göra kommer från att vi just når varandra, att vi har makt att nå ut och inte måste anpassa oss till den berättelse andra vill bjuda in till.
I förra veckan var jag i Hultsfred och diskuterade vår solcellspark i en fullsatt lokal. Redan före mötet har vi tillsammans sparat ihop en tredjedel av de 70 miljoner som en ren stor solpark kostar. Och poängen är enkel. Kan Hultsfred bli klimatren föregångare kan alla små kommuner i landet bli det. (Det är inte svårt att bli fossilfri, parken försörjer hela kommunens personbilar och cyklar om man bara byter till el.)
Men jag hade aldrig varit i Hultsfred om det inte fanns prenumeranter där som startade hela processen och stödde de första stegen.
Så enkelt det verkar när det väl är gjort.
Tänk då vad vi skulle kunna göra om vi nådde ännu fler.
Dagens ETC växer mer än andra tidningar i Sverige, men när vi nu går in i valrörelsen är behovet av andra berättelser så skriande stora att vi måste bli mycket större. Att vi ökat från 9 000 till snart 14 000 prenumeranter (och når 170 000 varje dag) beror helt på att vi under drygt ett år fått stöd från läsare för att kunna satsa ännu mer på avslöjande journalistik och ett bredare berättande.
Men tro inte att det inte möter motstånd.
Jag vet att samtalen pågår mellan skål och vägg där de blåbruna kan överlämna kultur och därmed mediestöd till SD, ett litet pris för att bli av med allt som säger emot deras hatberättelse. Det handlar inte bara om Dagens ETC såklart. Det handlar om allt som säger emot.
Den enda motmakten mot det är vi tillsammans.
2018 försökte presstödsnämnden få Dagens ETC nedlagd, vi räddades av en snabb insamling på åtta miljoner kronor från läsare och hånleendena från myndighet och bransch förvandlades åter till artiga om än stela grin. Men slutsatsen för oss är att aldrig hamna där igen.
När vi nu startar en valinsamling så gör vi det för att kunna skapa den journalistik som gör att vi når 20 000 prenumeranter innan 2023 och därmed kan klara en utgivning vilka eftergifter Ulf och Ebba än gör till Jimmie.
Dagens ETC vill granska valdebatten på djupet men också lokalt, vi hoppas kunna organisera samtal från norr till söder, vi vill öka både avslöjandena och vardagsberättelserna och vi vill dra in världen i våra samtal för allt vi kan göra kan även andra dra nytta av.
Vi har så mycket att lära av varandra.
Det är så vi förvandlar svindel till något enkelt och tydligt.
Vänd blicken bort från elaka tweets och utspel och se alla de som agerar.
Det finns underbara människor.
Jag har träffat dem.
Nu samlar vi oss.
