I sin nya bok ”Rent åt helvete” (Mondial förlag) möter journalisten och författaren Elinor Torp människorna bakom ordet. En av dem är Chilo, städerskan utan uppehållstillstånd som greps när hon städade dåvarande statsminister Magdalena Anderssons hem.

Det är så pass smärtsam läsning att jag vid ett tillfälle får lägga ifrån mig boken och ta en paus. Orkar jag ta till mig detta?

Boken visar sig handla, inte bara om papperslösa som utsätts för människoexploatering, utan även om människor med funktionsnedsättningar som städar åt Samhall. De vittnar om hur viktigt städjobbet är i deras liv, men hur omöjligt svårt det blir när arbetsgivaren inte tar hänsyn till deras diagnos.

Vi får följa Jolyne, en ung man med autism som städade åt Samhall och som till slut hoppade.

Hans mamma sörjer och är övertygad om att det var mötet han abrupt kallades till av Samhall, om att omgående få ett annat område att städa, som var anledningen. Han blev överrumplad. Rädd.

Jag läser en rad från vad skyddsombudet senare mejlar till Elinor Torp: ”Ännu ett dödsfall på Samhall, det tredje på ett år.”

Det Samhall gör kallas inte människoexploatering. Det ryms i stället under arbetsmiljölagen.

Ett regionalt skyddsombud kämpar för förändring och får till slut Arbetsmiljöverket att inspektera Samhall i Eskilstuna. En lång lista med allvarliga risker listar myndigheten förenade med ett vite på 200 000 kronor.

”Kaffepengar för Samhall. Men jag önskar att Arbets­miljöverket nu lägger ihop två och två. Att myndigheten förstår. Bristerna genomsyrar hela bolaget. Och det måste få ett stopp”, säger skyddsombudet Richard. ”Så att inte fler Samhallstädare dör.”

”Rent åt helvete” är en träffande titel på vad som sker i städbranschen. Människor utnyttjas under slavliknande förhållanden i svenska hem och företag.

Även städerskan Mariia vittnar i boken: Jag sparkar skiten ur dig och skickar dig till helvetet, sa min chef om vi protesterade. Bandinspelningar bekräftar orden.

Magdalena Anderssons enda kommentar till det som i media kallats städskandalen har varit: ”Även vi som vill göra rätt kan råka ut för oseriösa aktörer.”

Men är det så svårt att göra rätt?

Med några få knapptryckningar i databasen Acta Publica får Elinor Torp fram att chefen till det städbolag Magdalena Andersson anlitat har förekommit i flera rättsfall och tvister. Det var länge sedan han hade något kollektivavtal. Han är dömd för att systematiskt ha utnyttjat osanna fakturor.

Skatteverket beräknar att städbolaget bara under ett år betalat ut niohundra tusen kronor i svarta löner. Och det vid samma tid som socialdemokraten Magdalena Andersson och hennes make började anlita bolaget för städning av hemmet.

Offentliga handlingar. Vem som helst, allmänheten såväl som Säpo och statsministern med make kan utan större ansträngning hitta dessa uppgifter.

Elinor Torp konstaterar att myndigheterna brister. Ingen myndighet har överblicken.

Nyligen har jag fått veta att A-Krim-center är på väg att etableras på sju håll i landet, inspirerat av Norges framgångsrika exempel på hur myndigheter samarbetar mot arbetslivskriminalitet. Göteborg och Umeå har varit först ut. Låt oss hoppas att det förändrar!

Under tiden finns några enkla tips som den som upphandlar tjänster kan följa. Till exempel:

• Ställ krav och följ upp! Utan uppföljning – meningslöst att ställa krav. Kriminella städbolag räknar med dålig uppföljning och undviker att lämna anbud till kunder som verkligen följer upp de krav som ställs.

• Häv kontraktet om svartarbete upptäcks.

• Prata med städpersonalen då och då, följ upp vilka som i praktiken utför jobben.

• Syna bolagets ekonomi och skulder. Att städbolag har hög rating är ingen garanti. De tre största härvorna med svartarbete har gällt företag med trippel A-rating.

• Kolla referenser! Oseriösa företag kan ange referenser som inte existerar. De vet att kunden inte kontrollerar uppgifterna, trots att det bara krävs ett telefonsamtal. •