21 miljoner kronor. Det är vad Volvo-vd:n Martin Lundstedt får i bonus för pandemiåret 2020. Utöver de 14,5 miljoner han fick i fast lön då. Han gick visserligen ner lite i lön under året, som många av hans permitterade medarbetare på golvet har tvingats göra. 400 000 kronor. Men det har väl knappast märkts för honom. 400 000 på det inflöde han har är som en bortglömd 20-lapp i fickan för oss andra.
Det har gått bra för Martin Lundstedt. Lite hemarbete, någon inställd semesterresa kanske och några färre restaurangbesök under pandemin. Men annars så rullar det på. Och rullar in.
Trots att Volvo tidigare lovat att slopa bonusarna på grund av krisen så kommer bonusfesten nu i alla fall. Totalt 118 miljoner kronor betalas ut till toppcheferna för att ”skapa incitament för snabb vändning under rådande omständigheter”, som styrelsens ordförande Carl-Henric Svanberg säger.
Vi får se om samma sak gäller för de som monterar själva lastbilarna. Fet bonus som extra motivation för att komma igång snabbt efter pandemin. Inte så troligt va?
Och det är svenska staten betalar för krisen med över en miljard i permitteringsstöd till Volvo. Ja, förutom arbetarna då som har betalat en del av det med sänkta löner.
Martin Lundstedt har inte blivit fattigare under pandemin. Och där är han i gott sällskap av andra bonusmän och företagsledare. De rika fortsätter att bli rikare. Virus eller inte. Och som Oxfam skriver i sin rapport ”Ojämlikhetsviruset”:
”Den stora klyftan mellan rika och fattiga visar sig nu lika dödlig som viruset.”
Ja, det är mest män vi pratar om när vi pratar om bonusar bland de rikaste.
Och i andra änden hittar vi kvinnorna. Arbetarkvinnorna.
LO har undersökt hur pandemin har slagit mot arbetarna. I rapporten ”Vi som inte jobbade hemma” är bilden tydlig. Till skillnad från Martin Lundstedt så har många arbetarkvinnor förlorat inkomst under pandemiåret. Eftersom kvinnor i arbetaryrken utgör majoriteten av dem som har otrygga anställningar och jobbar på timmar så har permitteringsstöd inte varit till så stor hjälp. Många har helt enkelt inte ringts in. När pandemin kom tog jobbet slut. Och pengarna.
Bland de som har haft jobbet kvar så har egen sjukdom varit en viktig orsak till att inkomsten minskat. Åtta av tio arbetarkvinnor jobbar i yrken där de har kontakt med andra, på äldreboende, i lokalerna som ska städas, i butikerna som ska bemannas. Jobb som måste utföras för att samhället ska överleva en pandemi. Jobb som inte kan göras hemma och där distansen är svår. Många sjukdagar ger mindre pengar. Och för alla har den höga sjukfrånvaron inneburit en högre arbetsbörda. Långa pass för att täcka upp. Lägre bemanning.
Samtidigt som stöden till företagen fortsätter att rullas ut så blev pandemin kort för de ensamstående föräldrar (framför allt kvinnor) som fick ett extra bostadsbidrag för att klara hyran under krisen. För dem tog pandemin slut redan vid årskiftet och pengarna drogs in. Nu larmar Stadsmissionen om att en ny grupp söker deras hjälp, barnfamiljer som inte får pengarna att räcka, särskilt inte när skolorna stänger och dagens enda säkra måltid dras in.
Nu varnar LO för att en hälsoskuld ska byggas upp bland arbetarkvinnorna. Bland de som fått ta kostnaderna för pandemin både i form av sänkta inkomster, tyngre arbete och sjukdom.
Vem ska betala den skulden? Det ska Martin Lundstedt och de andra bonusmännen göra. Det behövs mycket pengar för att öka bemanningen i välfärden, att slopa karensavdraget permanent så att ingen ska behöva gå till jobbet sjuk, att göra tillfälliga anställningar till trygga jobb, att sluta den enorma hälsoklyfta som finns mellan dem i toppen och dem botten av inkomstligan.
Pandemin har visat oss många saker, inte minst hur dödligt det är att vara fattig och otrygg. Men pengarna finns uppenbarligen, hos bonusmännen. Miljoner läggs på miljoner. Till nya dyra bilar, hus eller till värdepapper för att kunna dra in ytterligare miljoner. Gör de inte bättre nytta i välvärden?
Flera länder har redan bestämt att införa eller diskuterat en förmögenhetsskatt på de rikaste för att betala för pandemin konsekvenser. Argentina, Spanien, Storbritannien, USA. En miljonärsskatt. Som ett engångsbelopp eller återkommande skatt. Men i Sverige är det pinsamt tyst om detta.
Finansminister Magdalena Andersson (S) säger att klyftorna är ”alldeles för stora” men vill inte återinföra varken förmögenhetsskatt eller fastighetsskatt, och inte heller höja inkomstskatten. Istället ser vi mer skattesänkningar och mer rut-avdrag för bonusmännen. För att de är så otroligt viktiga för samhällets överlevnad under en pandemi, eller?
Magdalena Andersson skyller på riksdagsmajoriteten, men det håller inte. Liv står på spel. Kvinnors liv. Och det är dags att männen betalar.
