Annie Croona: Blockera en motorväg – blir det olagligt, blockera två

Det är troligtvis en nedslående nyhet för Tidöpartierna att klimataktivisterna som åtalats för sabotage frias av Högsta domstolen. De senaste åren har man ihärdigt velat måla ut aktivister som ett hot mot säkerheten – bland annat genom att jämföra klimataktivister med terrorister – och det är lite av regeringens paradgren att försöka tysta kritiska röster.

Regeringens attityd har fått ringar på vattnet. Till exempel har Försvarsmakten inte bara misslyckats med att skydda Sverige från det hot som klimatkrisen innebär (det är dock en egen text), utan också låtit klimataktivister – faktiskt just Återställ våtmarker – utgöra ett fiktivt hot under en övning.

Och ilskan mot människor som uttrycker sin åsikt sträcker sig längre än klimatfrågor. När en demonstration ”störde” ett nyhetsinslag i TV4 fräste Carl-Oskar Bohlin (M), minister för civilt försvar: ”Vi gör inte så i Sverige”. 

Men precis så gör vi i Sverige: använder våra rättigheter att uttrycka våra åsikter, att demonstrera, att blockera motorvägar. Det senare är alltså vad klimataktivisterna från Återställ våtmarker gjort, på E4:n norr om Stockholm, och som fick dem åtalade för sabotage.

Sabotage är alltså den juridiska termen för någon som förstör eller skadar egendom som har ”avsevärd betydelse för rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i riket”. Det är obegripligt att klimataktioner skulle falla under denna kategori och det är en seger att Högsta domstolen slår fast att så inte är fallet. 

En mer förväntad utveckling är att de ser över lagstiftningen: att de gör det enklare att döma klimataktivister för brott.

Regeringen och SD lär dock inte acceptera domen. Den kommer inte få dem att ändra inställning till klimataktivister, eller till några aktivister för den delen. En mer förväntad utveckling är att de ser över lagstiftningen: att de gör det enklare att döma klimataktivister för brott.

Ett sådant förfarande skulle vara helt i linje med Tidöpartiernas världsbild: där finns inget utrymme för kritiska frågor, blockerade gator eller höjda röster – bara för medhåll, applåder och god stämning. 

Det absurda nationella klimatmötet som regeringen höll i juni 2023 gjorde det plågsamt tydligt: aktivister bjöds inte in, medan insidan pyntades med gröna blad och inspirerande filmer med budskapet ”vi är så duktiga”. I rummet fanns ingen klimatkris, bara klimatmöjligheter. Det hela liknade en sommarfest för näringslivet snarare än det utlovade tillfället för diskussion. 

Klimataktivisten Pontus Bergendahl, talesperson för Återställ våtmarker, säger vid en pressträff efter domslutet att det nu är fritt fram att demonstrera på motorvägar. 

Det är en rimlig – och bra – uppmaning. Det gör mig hoppfull i en värld av hopplöshet att det finns modiga människor som aktivisterna i Återställ våtmarker, Extinction Rebellion och så vidare. 

Men vi behöver också påminna varandra om vikten att försvara yttrande- och demonstrationsfriheten även om man inte tillhör dem som sitter på motorvägar. Om vi inte gemensamt försvarar rätten att göra just det är det enkelt för regeringen att få sin vilja igenom.   

Avslutningsvis: En del blir genast rasande över bilköer orsakade av klimatdemonstrationer. Men kösituationer uppstår konstant på vägen i fråga – oftast på grund av trafikolyckor eller sedvanlig trängsel. 

Och själva syftet med den här sortens aktioner är ju att skaka om och sticka ut. En aktion som inte påverkar någon, som inte märks eller hörs, är inte särskilt lyckad. Gissningsvis är det precis vad regeringen vill ha. 

Så, för att (typ) citera klimatminister Romina Pourmokhtari (L): 

Blockera en motorväg, blir det olagligt – blockera två!