Annie Croona: Befria oss från alla bufféer, för alltid

Heltäckningsmatta, trängsel och en blandning av lukter som känns olaglig. Det är bacon. Det är våfflor. Det är gravad lax. 

Jag har svårt att föreställa mig en värre företeelse än hotellfrukost, som på något sätt kommit att förknippas med avslappning fast det i själva i verket är en kamp om överlevnad. Men det är ändå ett tvivelaktigt beslut av hotellkedjan Scandic att frukosten inte längre ska ingå vid bokning. 

Som ni hör kommer jag inte att sakna hotellfrukosten i sin nuvarande form, men jag antar att mina val kommer att vara ”allt” eller ”inget” (och då väljer jag det senare). Alltså kommer jag att behöva uppsöka frukost utanför hotellets väggar. Det låter jobbigt. 

Jag vill ha svart kaffe och en macka till frukost, kanske en skvätt juice. Detta finns så klart på hotellfrukosten, men för att få tag i det tvingas jag navigera bland kladdiga barn och män med en oförklarlig kärlek till bacon. Och nu ska jag alltså behöva betala extra för detta.

Ingen gillar frukostbufféer förutom barn och baconmän.

Slutskedet av pandemin erbjöd en liten lucka av harmoni. Man fick resa igen, men hotellen erbjöd ingen frukostbuffé. I stället fick man ett litet frukostpaket att ta med sig upp till rummet. Det var ljuvligt.

Bufféer är djävulens påfund: människor blir tokiga av bufféer och kopiösa mängder mat hamnar i soporna (närmare en halv portion per gäst!). Ingen gillar frukostbufféer förutom barn och baconmän. Personalen hatar dem garanterat också. 

Så, Scandic: befria oss från bufférna. Börja med bordsservering, erbjud en liten frukostmeny – och låt det ingå i priset. Det vore verklig lyx: att serveras en macka och en kopp kaffe utan att hosta upp 150 spänn.