Men kanske framför allt: detta trots att kvinnor i Sverige tjänar 13 procent mindre än vad män gör.
Att kvinnor jobbar gratis varje dag från klockan 16. Och då har vi inte ens tagit i beaktning att de jobb som är på andra tider än de normala, som i sjukvården, omsorgen, butiker och hotell- och restaurangbranschen, oftast innehas av kvinnor. Dessutom är dessa jobb ofta, faktiskt nästan till hälften, också visstider. Och av de jobb som ändå är tillsvidarejobb är många på deltid.
Det fortsätter. I Sverige tar kvinnor ut tre fjärdedelar av föräldrapenningen och stannar hemma för att pyssla med barnuppfostran medan männen jobbar. Även när det gäller vård av sjuka barn är kvinnorna de som drar lasset. Kvinnor är också de som stannar hemma och sköter om äldre. Och apropå äldre så blir ju även kvinnor äldre. Och fattiga. Många kvinnor i Sverige idag är eller kommer att bli fattigpensionärer, beroende på allt ovan.
Tur att vi ändå har en trygg och tillgänglig förlossningsvård i världsklass, som man kan räkna med.
Paus för applåder för det jämställda Sverige!
Håll applåderna. BB I Sollefteå har stängt och den första bilbebisen har fötts. I Malmö och Stockholm är förlossningsvården i kris.
När jag själv skulle föda barn var det här sådant jag oroade mig för. Och när dagen kom blev jag mycket riktigt ombedd att vänta – för det var fullt. Barnmorskan beklagade det. Om jag kunde ”hålla ut” och ”vänta lite till” vore det bra. Men om jag verkligen var tvungen, alltså verkligen tvungen, skulle jag åka in.
Ett tag senare var jag verkligen tvungen, så resan bar av mot BB. En kort resa, på ungefär 15 minuter. Och 21 minuter efter att jag ringde på klockan vid entrédörren var min son utplockad med katastrofsnitt. Då hade både min och barnets puls försvunnit.
Det betyder att jag, om jag hade varit kvinnan som försökte hinna till BB efter att det i Sollefteå stängdes i början av februari i år men tvingades föda i bilen... kanske hade varit död nu.
Det är inte ogrundat att vara rädd för att föda barn i Sverige idag. I Skåne är det kris. I Hudiksvall håller man på att lägga ner och i Västernorrland är det så dyrt per morsa att föda att man lade ner ett helt BB. Faktum är att det i allra högsta grad är befogat för alla blivande föräldrar att känna oro och rädsla. Jag känner inte en enda gravid kvinna som inte har oroat sig över sin förlossning, kopplat strikt till de delar av den som samhället faktiskt borde ordna.
Barnmorskor och fackliga organisationer inom området har larmat om en riktigt allvarlig situation otaliga gånger. Upprop har startats. Personal i sjukvården har massagt upp sig i protest. Många förlossningsavdelningar lider av extrem personalbrist.
Det finns för få barnmorskor sägs det, men sedan är det ju det här med att lönerna är på tok för låga också. Villkoren är för dåliga och arbetsmiljön under all kritik. För få väljer att utbilda sig till yrket. Och inte så konstigt det kanske, med tanke på vad som väntar. En studie från 2013 visar att arbetsvillkoren i förlossningsvården är så dåliga att var tredje barnmorska riskerade att bli utbränd. Idag är läget oförändrat.
En ordnad mödravård och förlossning med en dedikerad närvarande barnmorska som inte är utarbetad efter övertidsarbete eller indragen semester och en garanterad plats på närmsta BB – ett BB som ligger i närheten också – borde vara sådant som är självklart att lägga resurser på.
Särskilt i ett land som gärna vill stoltsera med hur jämställt det är och hur bra det är för kvinnor. För annars blir det ju just kvinnorna i ”världens bästa land för kvinnor” som får betala, med sina kroppar och sin hälsa.
Jag tror jag avstår att applådera hur bra Sverige är för kvinnor just nu.
