Henrik Jalalian: Att Sebastian Samuelsson skyllde på skidorna säger allt om den moderna manligheten

Det är ju typiskt att män inte längre klarar av någonting. 

Den moderna mannen kan inte byta däck på bilen, presterar sämre i skolan och kan uppenbarligen inte ens klara av en skidstafett med hedern i behåll. 

De svenska damerna gör sitt bästa mästerskap någonsin och tar flest guld i hela OS. De har gjort nationen en stor tjänst, annars hade norrmännen blivit ännu mer outhärdligt självgoda än de redan är. 

Herrarna gör å sin sida ett historiskt svagt OS. Skidskytten Sebastian Samuelsson skyllde på skidorna ty det var de ”sämsta skidorna han någonsin haft”. 

Ursäkta Sebastian, men här vill jag påminna om att de svenska OS-herrarna på 1920-talet åkte med facking träskidor och klarade av att skrapa ihop en massa medaljer ändå. Ebba Andersson tappade sin skida (!) – men hennes lagkamrater spurtade ändå hem ett silver. GUSTAV VASA, SEBASTIAN! Tror du att det var ett förstklassigt vallateam som gjorde att han lyckades fly undan danska legoknektar på skidor och återta konungariket?!

Ett sådant uttalande till och de svenska OS-herrarna borde göras solidariskt betalningsansvariga för landets alla tv-apparater, som fått sina liv brutalt förkortade när de farit ut genom fönster under dessa vinterveckor.

Nåväl. Så fick jag det ur mig. 

Men OS-herrarna (herrlandslaget i fotboll ska vi inte tala om, vi behöver alla tänka på blodtrycket) är en symbol för något större. Skidkillarna är nämligen i gott sällskap.

Svenska män halkar efter. Tydligast är det i skolan – tjejerna slår killarna i allt. Pojkar har sämre betyg och går ut grundskolan utan godkänt i högre utsträckning. Fler kvinnor läser vidare – 66 procent av kvinnorna och 48 procent av männen har inlett studier på högskola inom fem år efter gymnasieexamen. Skillnaderna blir ännu tydligare om man tittar på vilka som tar examen. Statistiken de senaste åren visar att två tredjedelar av de som tar examen är kvinnor. Kvinnor klarar också av sina studier på kortare tid. 

Social klass är fortfarande en viktigare faktor bakom vem som studerar vidare. Men kön kommer inte långt efter. 

Behöver detta vara ett problem?

Är det inte hög tid att män efter decennier av patriarkat får stå tillbaka lite? Och är verkligen att bli akademiker ett relevant mått på framgång (ibland undrar man om politikers enda mål är att vi ska ersätta alla barnskötare, byggarbetare och undersköterskor med kommunikatörer)? 

Professor Bo Rothstein, vid Göteborgs universitet, har varnat för unga killars misslyckanden länge. I sin bok Grundbulten skriver han om de tredubbelt ratade männen. 

Det visar sig att män som misslyckas i skolan får svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Men också att träffa en partner. De som ratas på arbetsmarknaden ratas också på dejtingmarknaden. 

Det är en ganska otrevlig statistik, som visar att män med ett akademiskt yrke har 73 procents chans att leva i ett hushåll med barn. För män med ett LO-yrke sjunker siffran till 50 procent och för dem som är långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna är siffran bara 23 procent. För kvinnor syns ingen sådan tendens alls. De skaffar familj oavsett ställning på arbetsmarknaden. (Detta väcker verkligen frågor om samhällets syn på kön och klass, men det får vara ämnet för en annan ledare.)

Män som misslyckats i skolan har också svårare att skapa nätverk, bygga så kallat socialt kapital. I sig en viktig faktor för att få ett jobb.

Rothstein menar alltså att vi ser en grupp män växa fram som kommer att ha svårt att få en fast position på arbetsmarknaden, inte lyckas skaffa familj och har få positiva sociala nätverk. Det påminner tyvärr, enligt honom, om de grupper av arbetslösa män som under mellankrigstiden stöttade rörelser som fascism och nazism. Och det är de som idag i högre utsträckning hyser odemokratiska uppfattningar och löper risk att rekryteras till kriminella nätverk. 

Jag har inte riktigt någon lösning, möjligen för att jag är man. Min kollega Somar Al  Naher är på sportlov och hon hade nog haft något smart att säga. 

Vi män famlar. Nu är vi inte ens bäst på sport längre.