Samtidigt har Sverige rekordlåg miljöbudget, missar miljömål och ger dispens till jordbrukets värsta sorts bekämpningsmedel – trots att just bekämpningsmedel pekas ut som den största orsaken till artutdöendet.
”Om inte vi ändrar vårt sätt att producera mat kommer insekter att bli utrotade inom några årtionden”, skriver de. Insekterna är den viktigaste födan för många fåglar, reptiler, amfibier och fiskar, och forskarna säger nu att alla dessa djur kan svälta ihjäl om vi inte minskar gifterna vi sprider.
En minst sagt dramatisk nyhet – som verkar gå Sverige rätt obemärkt förbi. Är vi så vana vid chockerande domedagsnyheter att vi helt slutat reagera? Har vi gett upp om framtiden?
Det är ett år kvar innan Sveriges 16 nationella miljömål ska ha uppnåtts, men vi lär bara nå ett av målen. Att Sverige missar sina mål och misslyckas med att skydda sina arter är ingen nyhet. Naturvårdsverket hälsar årligen att förlusten av biologisk mångfald fortsätter. Trots det fortsätter vi som att inget hänt, och utvecklingen fortsätter gå åt fel håll.
Ett bakslag var helt klart budgeten som lades av M och KD. På en sekund minskades miljöbudgeten med miljardbelopp, och drog i princip in de få tappra anslag som var menade att förbättra situationen. Regeringen ska nu försöka återställa delar i vårbudgeten, men vi måste också inse att enbart budgetsatsningar inte räcker. När de rödgröna hamnade i regering ökade de miljöanslagen markant, men satsningarna har varit uppenbart otillräckliga. Vi måste satsa ännu mer, samtidigt som vi hanterar det som förstör. Hårdare krav på jordbruket är oundvikligt.
Dock verkar det inte vara några stora förbättringar på gång. Istället har Kemikalieinspektionen meddelat att de nu kommer ge svenska sockerbetsodlare dispens för ett bekämpningsmedel som forskarna lyft upp som det absolut värsta. Medlet innehåller neonikotinoider, ett ämne som Sverige själva har kämpat för att förbjuda i EU.
Idag odlas sockerbetor på cirka 30 000 hektar, en yta dubbelt så stor som Stockholms kommun. Odlingen sker i södra Sverige, främst i Skåne, som både är det artrikaste länet i Sverige och har flest hotade arter. Förra veckan meddelade Skåne län att de bara kommer uppnå ett av sina lokala miljömål, och att situationen förvärras inom flera mål. Det svåraste målet att nå är enligt egen utsago ”Ett rikt djur och växtliv”, specifikt för att arterna knutna till odlingslandskapet försvinner.
Kemikalieinspektionen motiverar sitt beslut med att sockerbetorna ”inte lockar bin och humlor”, vilket börjar bli ett otroligt förlegat och farligt tankesätt. Det är inte bara bin som är viktiga, och bin är inte heller ensamma om att drabbas av bekämpningsmedlen. En tidigare studie har visat att neonikotinoider också påverkar exempelvis fåglar och vattenlevande djur. Som exempel behövde en gråsparv bara äta ett och ett halvt frö från just neonikotinoinbesprutade betor för att få en dödlig dos.
Systemet är snett, och tiden rinner ut för att fixa det med 2,5 procents minskade insekter per år. Vi måste ha mat, och bönder behöver ekonomisk trygghet. Insekter behövs för båda två.
Det är minst sagt brådskande att lösa situationen, som kräver åtgärdsprogram för att återställa ekosystemen, bättre mathantering i hela kedjan, och avsättningar för ekonomisk kompensation vid angrepp (snarare än godkännande av bevisat farliga medel). Vi har en kris, och riksdagen behöver hantera frågan direkt. Det finns inte så många år kvar att spela på.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
