Ledare: Är hyfsad välfärd tillräckligt?

Under två veckors tid har vi via media fått rapporter om de mer eller mindre strandade budgetförhandlingarna i USA. Där Demokraterna å ena sidan hårdnackat har hållit fast vid det mycket rimliga kravet på ett grundläggande sjukförsäkringssystem som omfattar betydligt fler än i dag. Å andra sidan finns Republikanerna med de radikala Tea-party anhängarna i spetsen som motsatt sig alla utökningar av den offentliga sektorn. Stora politiska ideologiska motsättningar som riskerade att leda till stor finansiell oro långt utanför USA:s gränser. Glädjande nog kom man i torsdags fram till en lösning, om än tillfällig.

I Sverige är vi mer överens, i alla fall rent retoriskt. Anders Borg säger att Moderaterna inte kommer att genomföra några skattesänkningar ”förrän ekonomin tillåter det”. Frågan är bara när det läget inträffar. Är det inte så att det beror helt på vilka ambitioner man har med sin politik? Om man nu tycker att det är bra med offentlig sektor, men att den inte får kosta särskilt mycket, då kan den punkten komma ganska snart. Om man däremot tycker att det är bra med en offentlig sektor som också håller hög kvalité, där personalen får rimliga löner och arbetsförhållanden, då borde den punkten vara väldigt avlägsen.