Ledare: Använd yttrandefriheten mot islamofobin

Jag säger det som min vän författaren Lina Arvidsson skriver på sin blogg: det bästa som har hänt mig är papper och penna. Och som skribent anser jag att vi måste visa vördnad inför att vi både kan bruka pennan i vår hand och läsa orden på papperet.
I skrivande stund finns det cirka 775 miljoner människor i världen som är analfabeter. Denna analfabetism har ofta sina rötter i fattigdom. Och fattiga länder är inte sällan diktaturer, som inte är särskilt förtjusta i yttrandefrihet. Enligt mig bör skribenter och journalister i Sverige vara obeskrivligt ödmjuka inför det faktum att vi slipper detta flerfaldiga förtryck. Vi har både skrivförmåga och vet som skribenter hur vi ska forma orden till våra texters fördel. Vi har en yttrandefrihet som tillåter oss att skriva vad vi vill. Och slutligen, det finns folk som publicerar våra texter och dessutom betalar oss för att skriva det vi skrev. Men det som stör mig är att vi tar alla dessa ovan nämnda gåvor som vi har fått till skänks och gör inte ens i närheten av allt gott vi hade kunnat göra med dem. 

I Sverige kramar vi nästan ihjäl vår älskade yttrandefrihet likt neurotiska föräldrar, men hur ofta används den till att försvara den utsatta människans rättigheter? Vi inbillar oss att vi gör något alldeles särdeles med vår dyrköpta yttrandefrihet, när vi i själva verket mest använder den för att försvara publiceringar såsom exempelvis karikatyrer på profeten Mohammed. Och den stora frågan en bör ställa sig är för vems skull och i vilket syfte publicerar vi dem egentligen? Är det för att västvärlden ska få sig ett skratt? Då undrar jag varför det måste ske på andras bekostnad? Varför ska en redan utsatt grupp av människors religion reduceras till underhållning i yttrandefrihetens namn?