Göran Greider: 2013 får bara 2:a i betyg

Vad var 2013 för år? Är det värt att minnas? När det gäller ekonomi blev det ett år då eurokrisen inte upphörde men tillfälligt stabiliserade sig, samtidigt som arbetslösheten i delar av Europa permanentades på 30-talsnivåer. En i grunden olöst finanskris och ovanpå det, i en maximalt olycklig kombination, ett eurosystem som skapar svåra spänningar stampade fram ett politiskt klimat där högerextremismen blev ett närapå normaliserat fenomen: Från Grekland och Ungern hördes saker sägas som inte sagts sedan nazismens dagar. I Frankrike vann Nationella fronten terräng, i Storbritannien angrep premiärministern invandringen och i de nordiska länderna parkerade sig de främlingsfientliga partierna i parlamenten – som det verkar – för gott.

Mot slutet av detta år konstaterar jag att det som diskuterats mest i den politiska offentligheten är de frågor som högerextremismen vill att vi ska diskutera: Invandring och flyktingfrågor. Arbetslöshet och fördelningspolitik har reducerats till andrahandsfrågor och klimatkrisen till en tredjehandsfråga. Det är 2013 års tragedi, mer än något annat. I stort sett försvagades vänsterns och arbetarrörelsens agenda. Kravallerna i Husby vittnade om desperationen i utsatta områden, men upproren var politiskt blinda och berättade egentligen bara om att ingen politisk organisering existerar där den skulle behövas som allra mest.