Så används konstskolan Konstfack av mäklare och byggbolag: en värdemätare som pekar på att det skapas konst runt hörnet, supernära din fräscha nya bostadsrätt.
Konstfack ligger vid Telefonplan, söder om Södermalm i Stockholm. Innan skolan flyttade till Telefonplan från Gärdet några år in på 2000-talet var platsen en i raden av slitna ytterstadsförorter med ett historiskt förflutet, där LM Ericsson hade dominerat området. Här fanns nu lediga, stora lokaler och plats att breda ut sig.
2010 flyttade jag till Telefonplan och köpte då en nyligen ombildad lägenhet. Ingenting hade renoverats på flera decennium: korkmattan i vardagsrummet hade tjocka hål efter möbler som aldrig flyttats. Som så många andra hus i området var lägenheten tidigare arbetarbostad åt Ericsson-anställda.
Begreppet gentrifiering är omstritt. Många teoretiker hävdar att det sker ”naturligt” som en del i en stads tillväxt, andra att det är en välplanerad marknadsorienterad process där ekonomiska värden använder sig av de kulturella, och till sist alltid trumfar dem och puttar både dem och boende längre och längre ut från stadskärnan. Markpriserna höjs successivt.
Jag var självklart en del i denna process, hur mycket jag än avskyr den. Precis som så många andra unga människor var jag fast i en spiral av långa köer för hyresrätter och ett samhällsideal som vill att vi ska se på boende som en investering och inget annat.
Som bostadsrättsägare köper du en andel i en förening. Med det påskrivna kontraktet kommer en obehaglig känsla av att du har ekonomisk makt att påverka vad du uppfattar som negativa element som hotar din investering.
Kultur har blivit till en platsmarknadsföringsindustri. Inte minst för städer som Stockholm, som är en spelare på en global arena där kulturen används för att locka investerare, turister och stadens anseende i världen.
Men kulturen får inte låta, breda ut sig eller vara för smal. Klagomålen på nöjesrelaterat ”buller” ökar, enligt Stockholm stads miljöförvaltning. Flera klubbar och barer har eller kan komma tvingas stänga i de centrala delarna av Stockholm – som Göta källare, Kägelbanan, Snottys, Bitter pills, Musikaliska gård, Nobelberget och Debaser– som en följd av grannar som klagat eller renoveringsprojekt från stadens sida. I förlängningen skapar det en trist, tyst stad fylld av just bostadsinvesteringar.
Renoveringar från stadens sida är givetvis viktiga, men den politiska viljan att ordna med likvärdiga ersättningslokaler är låg. Kulturborgarrådet Jonas Naddebo (C) är ”uppriktigt oroad” över bar- och konsertlokalsdöden och beskriver den som som ”förödande”. Det ger mig en fadd smak i munnen. När Naddebo i samma SVT Stockholm-intervju menar att ”kulturen” måste få ta plats och har ett värde – borde följdfrågan ha varit: vad är kultur för dig? Till DN sa han senast den 8 maj att centerpartistisk kulturpolitik ska gå ut på ”mer kommers i kulturen, mer kultur i kommersen”.
För allt hänger ihop i en maktkedja av bostadspolitik och kultursyn. Fokuset på att omvandla allt fler hyreshus till bostadsrätter skapar högre markpriser. Bostadsrättsägare får mer att säga till om, inte minst genom ekonomiska incitament. Vem vill köpa din lägenhet om grannen spelar för högt?
Många skriker just nu om att kulturen måste få låta i innerstaden, och det håller jag med om. Men det blir också till en debatt om individen - som köpt den där dyra bostadsrätten - kan övertygas eller inte. När ekonomiska intressen står på spel förlorar alltid klubblokalen. Frågan borde snarare röra: Vem får ta plats i staden? Är kultur bara arenabyggen, parker, vinbarer och matshopping eller innefattar det också rum för inrättningar som inte nödvändigtvis måste fylla Friends arena och som tillåts få låta efter 23.00? Var får de lov att ta plats?
Min enrummare är efter nio år värd det dubbla. Varje vecka får jag en ny flyer eller nytt samtal från mäklare som tycker det är så fullständigt orimligt att jag inte säljer och investerar pengarna i nästa gentrifieringsområde, några tunnelbanestationer bort.
Vad som hände med bostadsrättsägarna i den spännande, kreativa miljön intill det pampiga Konstfack? De har i flera år störts av att elever sågar och slipar på gården. Flera nya bostadsrätter att planeras byggas några meter från skolan. Rektorn Maria Lantz menar i en intervju till SöderortDirekt att hon hoppas ”fastighetsmäklare” lockar ”folk som gillar att ha oss nära”.
Att hoppas verkar vara det enda vi kan göra.
