Precis så lät jag, som en BIB-morsa med pärlörhängen och mascara på kinden i en Henrik Schyffert-serie med skämt om hur medelklassigt padel är. 

Två dagar senare fick jag ett mejl, det var något med kortet jag har kopplat till autogirot som krånglade, mitt världsföräldraskap stötte på patrull. Den högsvansade svadan hade jag alltså köpt mig alldeles gratis. Men jag ska uppdatera kortuppgifterna, det ska jag. Nån dag. Trots att jag redan fått hem och ätit mig alldeles mätt på min nya keliga självbild av att vara en mecenat av rent vatten till döende bebisar. 

Jag tar upp det där för att det pågår i vartannat hushåll just nu, jagets tröskning. Även du som avsvurit dig nyårslöften vadar ohjälpligt genom den nya kulans skälvande eldorado förstås, det hör till, det är den tiden på året. Just precis nu, när Omstarten når sin jublande klimax med utfästelser om vit månad, biohacking, läsa ut Middlemarch och få tummen ur och lyckas omsätta sin skällande ätstörning i praktiken, tänker jag på Ryan Bogwardt, en trebarnspappa från Wisconsin som dog en tragisk död. En slags ikon när det kommer till nydaning. Men vi kommer till honom.  

Nu är jag själv traditionalist och varje nytt år börjar jag helst med att bokföra allt som är fel med mig i en schematiskt presentation, sen gör jag det förtjust igen vid höstens tjejnyår, jag frossar på alla årets utstakade tillfällen för återuppståndelse – men låt oss nu inte glömma att löftet om ett nytt jag är en mångmiljardindustri som aldrig sover. 

Är man inte försiktig fastnar man i en evig loop av nystart, ett själens ”Måndag hela veckan”

Har du synorgan i benhålorna och en enda skärm nånstans så dinglar någon ett nytt jag framför ditt fejs ungefär var tionde vaken minut, dygnet runt, året om, tills du dör. 

Faktum är att det nya jaget är ett ständigt hot. 

Är man inte försiktig fastnar man i en evig loop av nystart, ett själens ”Måndag hela veckan”. Det är väl därför vi i Sverige shoppar så mycket kläder att våra textilutsläpp motsvarar 850 000 varv runt jorden med bil. Vi är allt för syltryggade för att motstå en reboot. 

Men hemskt gärna en reboot genom massa genvägar. Nya stövlar för att känna sig sexig, rent vatten på autogiro för att känna sig snäll.  

Det är därför jag tänker på Ryan Borgwardt just nu. Han gjorde verkligen nystartsgrejen på riktigt. 

Det som hände var att trebarnspappan drunknade i en kajakolycka under sommaren 2024. Han hade gett sig ut på fisketur och den kapsejsade kajaken hittades flytande utan någon ombord i Green Lake i Wisconsin. Familjen skramlade pengar för att i månader söka igenom sjön, men någon kropp hittades aldrig, trots spårhundar, drönare och dykare. Det är för att Ryan Bogwardt inte alls hade drunknat. 

Han hade fejkat sin egen död och flytt till Uzbekistan för att börja om sitt liv. Pseudocide, kallas det visst på engelska. Så gör man en nystart. 

Allt annat är bara att flytta om sina klossar i samma låda. 

Ryan är en man som vet hur man börjar om på riktigt. Man tecknar en livförsäkring, rensar sökhistoriken på sin dator och utforskar Samarkand, äter massa plov och samsa, till exempel med pumpa.