Krönika. Ann Engqvist.

2016-08-01 19:00

På min tomt är jag envåldshärskare och skriver mina egna lagar

Min grannes fru stod vid min tomtgräns, stirrade provocerande in genom mitt fönster och lät sin hund kissa på min komplicerade konstruktion av kompostnät, najtråd och återvinningspinnar som jag byggt i brist på pengar. Ett ”staket” som varit uppe till diskussion bland grannarna tidigare.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

För två veckor sedan skrev jag så här på min Facebook-sida:

”Jag vill inte klippa gräset för det är tråkigt och småborgerligt och normativt, men nu kom en granne in och påpekade att den äng jag odlar på framsidan av huset sänker värdet på hans hus. Jag frågade om han helst ville klippa min gräsmatta eller ge mig provision på vinsten vid en eventuell försäljning av hans hus om jag klipper den själv. Han ville varken det ena eller det andra. Snart blir jag inkallad till Villaägare i samverkan där vi ska ta upp problemet med min gräsmatta. Jag ser fram emot det.”


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Reaktionerna var massiva. Vissa uppmanade mig att genast gå ut och klippa gräsmattan, andra erbjöd sig att komma förbi med sina gräsrobotar, ytterligare fler skickade länkar om vikten av naturliga miljöer för fjärilar, humlor och bi, visade bilder på insekthotell och fågelbo. VAR STARK! skrev en erfaren. Skriv ett Lars Mohlin-inspirerat drama, menade en annan.

Senare på kvällen sände SVT parallellt om attentaten i Nice och statskuppen i Turkiet och experterna sa tvärsäkert att Recep Tayyip Erdoğan skulle falla. En kort stund trodde jag att händelserna hörde ihop. Jag satt uppe hela natten och läste om EU:s avtal med Turkiet om att hålla flyktingarna borta från Europa och varför Frankrike är i krig. På morgonen hade Erdoğan påbörjat utrensningen av akademiker och militärer. EU-ländernas utrikesministrar uttalade sig om någonting ... Demokrati, någonting ... Chockade, någonting ... Visste inte ... kommentarerna föll som småsten mot marken.

En vän ringde och frågade om jag skulle klippa gräsmattan eller inte. Han var mer engagerad i detta än i statskuppen i Turkiet. Han sa att slaget om min gräsmatta var överblickbart och att symboliken hade med världspolitiken att göra. Han var så pass taggad att han läst in sig på plan- och bygglagen, min hemkommuns policy och studerat vad som var ”god sed” i området. Jag skrattade eftersom jag på den tiden hade humor, tackade för engagemanget och sa att jag skulle fundera på saken. Vi konstaterade att jag var envåldshärskare över en villatomt och kunde skriva mina egna lagar.

Några timmar senare ställde sig min grannes fru vid min tomtgräns, stirrade provocerande in genom mitt fönster och lät sin hund kissa på min komplicerade konstruktion av kompostnät, najtråd och återvinningspinnar som jag byggt i brist på pengar. Ett ”staket” som varit uppe till diskussion bland grannarna tidigare.

Kriget var ett faktum. Jag gick ut och frågade henne vad hon ville. Hon sa att hon skrivit ett brev till kommunen om att jag ”var ett störande moment” och att hon (och hennes man) önskade att kommunen åtgärdade problemet.

Här försvann min humor och min vilja att klippa gräsmattan.

Jag sa någonting ... Demokrati, någonting ... Chockad, någonting ... Visste inte. Knivskarpt som vilken toppolitiker som helst.

Det lättaste hade naturligtvis varit att klippa mig (gräsmattan), hålla käft och be om ursäkt för att jag finns. Men jag surfade runt på alternativa boenden, ville flytta, fly, köpa en enkel biljett till ... Vet inte.

Nästa desperata tanke var att undersöka möjligheten att bygga en mur med övervakningskameror, taggtråd och fjärrstyrda portar med larm kopplat till min mobil.

Den idén föll på att man måste söka bygglov och i just min hemkommun tar det flera år att få ett dylikt. Därefter följde en inre filosofisk dialog om ”gränser” – var går gränsen för integritet, lagöverträdelse, allemansrätten, kränkning av territorium, luftrum? Har jag rätt att finnas till?

Jag lyssnade på Lalehs låt Bara få va mig själv varvat med Kapten Röds Ju mer dom spottar och samlade mig till tonerna av Fight song av Rachel Platten.

Min vän konstaterade att om jag inte kan lösa problemet med gräsmattan kan jag aldrig mer hoppas på världsfred eller glädjas åt att det trots allt finns en lag som syftar till att motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsvariation, sexuell läggning eller ålder.

Bara två veckor senare följer jag debatten om ”bygga murar mot Mexiko” och har jag ställt min trädgård till förfogande som mötesplats för kontemplation och politiska samtal.

När hösten kommer är mina äpplen allas äpplen.

Mina grannar är inbjudna att hålla ett föredrag om för- och nackdelar med besprutning av ogräs och bevattning med dricksvatten.

Ann Engqvist
Ann Engqvist 

Ersättare i kommunfullmäktige i Svedala för Miljöpartiet, tidigare barnkulturredaktör på tidningen Arbetet och skurtant på tvångsvården BUP/Malmö.