Krönika. Katarina Mazetti.

2020-03-29 06:59
Puffetikett
Dagens ETC

Nu är främsta uppgiften att bevara vår livsglädje

Nej, jag blandar inte päron och äpplen. Jag försöker hålla mer än en tanke i huvet samtidigt.

Vad jag än skriver idag kommer att vara inaktuellt före den dag då det publiceras. Så jag struntar i att försöka vara smart analytiker av läget och öser bara på med Corona-tröst, allt jag kan komma på, stort och smått.

Till exempel:

Massor av stora interntionella militärövningar kommer att ställas in. ”Cold Response” skickar hem 140 000 amerikaner från Europa. Den övning som pågår i Skandinavien just nu har kortats ned och avslutats och de 20 000 svenskar som skulle rycka in i Aurora i maj lär få stanna hemma. Militären kan i lugn och ro återgå till att förgifta Vättern och grundvatten med PFAS …

Och hur många av oss sover oroligare på nätterna för att inte Peter Hultqvist får köpa nya och ännu dyrare plan och bössor? Överlevnadschanserna verkar betydligt högre om man drabbas av Coronavirus än av ett dricksglas spetsat med brandskum, som militärer så frikostigt sprider.

Nej, jag blandar inte päron och äpplen. Jag försöker hålla mer än en tanke i huvet samtidigt.

Flygbolag går i konkurs i parti och minut, särskilt de små som haft feta inkomster i många år av att weekendfrakta tanklösa turister till ”värmen” för en billig penning. De får trösta sej med att om vi fortsatt att nöjesflyga så hänsynslöst som vi gjort de senaste decennierna kommer klimatet att bli varmare här hemma så småningom... Och hur sannolikt är det att mr and ms Svensson skulle frivilligt avstå från den snorbilliga weekendresan bara för att det påstås att vattnet stiger nån meter vid kusterna – om femti år? Lika sannolikt som att ett antal välbetalda högstatus piloter i skärmmössa som nu blir arbetslösa skulle söka undersköterskejobb i vården, när Corona bitit sej  fast ordentligt…

Det där får vi tänka igenom.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Hur tänkte man över huvud taget då man hällde en hink pengar över SAS, i ett läge då vi ska börja ta avstamp för en klimatkatastrof? Eller över ”Näringslivet”? Är det någon som ”verkar utan att synas”? 

Andra ” fördelar” i coronatider: 

En massa problem som plågat oss och tidningssidorna i åratal har plötsligt försvunnit som om de aldrig funnits: De svältande barnen i Al-Hol lägret, båtflyktingarna som spolas upp på stränderna, gräshoppsvärmarna som äter vartenda grönt strå i Afrika. Kvinnomorden i Mexiko. Syriska flyktingar som sluppit ur Turkiet men inte kommer vidare än till Grekland – vem fixar filtar och munskydd åt dem?

Tillvaron har blivit motsägelsefull och overklig. Vem bryr sig annars om att en 85-åring dör? De första rapporterna om coronadöda, ett fåtal personer i hög ålder, handlade inte om fler än vad som normalt inte ens rapporteras, det vill säga avlidna i vanvård på äldreboenden som prioriterar lönsamheten. 

Och det är ju inte så att vi saknar erfarenhet av nya virus i historien. I stället för att försöka kasta fake news på varandra om var coronan uppstod vore det kanske klädsamt om vi europeer blev lite skära om nosen av skam för alla folkslag vi utrotat genom bland annat att sprida våra västerländska virusstammar. Typ på den amerikanska kontinenten och Stilla havets öar.

Åsa-Nisse delar ut flygblad med meddelandet ”Kom inte hit! Knohult är fullt!” men en del av oss andra kan i bästa fall ha börjat ana att solidaritet inom flocken är det enda som kan rädda livet på individer. En insikt som kommer väl till pass när den stora prövningen, klimatkatastrofen, drabbar inom några är. Och Flocken är Homo Sapiens.

Coronan har hjälpt oss att inse att inför större prövningar krävs större omställningar än att gå över till biobränsle.

Annars känns det som att vår främsta uppgift just nu, när vi tröttnat på att gräva längst ner i netflixutbudet, måste vara att försöka bevara livsglädjen. Visst är det rätt väg att gå att gå ut och sjunga på balkongerna! I Grekland samlas man där på överenskommen tid över hela landet och sjunger av hjärtans lust för den tappra vårdpersonalen. Folk bedriver allsång från opera-fönster i hela världen, håller virtuella fester i hemmen, lär sig nya saker i isolering. 

Du, som alltid tänkt lära dej spela nyckelharpa, passa på!

Eller dansa rumba, det lär vara jättekul. Förr eller senare är en partner smittfri.

Skriv det där brevet som aldrig blev av, läs den där boken. Två veckors torrhosta dör du inte av.

Och gör du det – det sker ju ändå förr eller senare. Vad gnäller du för? Du sitter i alla fall inte med din baby i famnen vid grekiska gränsen.

Katarina Mazetti
Katarina Mazetti 

Skribent och författare som bland annat har skrivit de hyllade böckerna Det är slut mellan Gud och mej och Grabben i graven bredvid.

Skriver krönikor i Dagens ETC en gång i månaden.