Hoppa till innehållet

Krönika

Lotta Lindqvist: Feminismen skulle flytta fram sina positioner, men vi verkar mest flytta runt dem

Publicerad 22 juli, 2019

Dagens ETC

I vårt nej finns ingen verklig makt och även den mest självständiga kvinna kan våldtas.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Lotta Lindqvist

Text

I maj publicerade Folkhälsoinstitutet undersökningen ”Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i Sverige 2017”. Där framgår att mer än var tredje kvinna (och knappt var tionde man) har utsatts för sexuella övergrepp och att kvinnor (till och med i något högre grad än män) samtidigt uppger att de ”känner sig ha möjlighet” att säga nej till sex!

Hur kan det vara så? Den rapporterade utsattheten har inte förändrats nämnvärt utan talar fortfarande sitt tydliga språk om vårt underläge. I gruppen kvinnor 16–29 år uppger över hälften någon typ av övergreppserfarenhet. Vi kan säga både ja och nej, det har vi alltid kunnat. Att kvinnor kan tala är lika gamla nyheter som att avgörandet ändå inte är vårt. I en värld av förtryck och orättvisa blir frihet inte mer än en upplevelse, en förrädisk känsla som inte går igen i våra verkliga villkor.