Jag föreställer mig att vi blev politiskt aktiva av samma skäl, att vi såg systemfel vi trodde vi kunde vara med att lösa. Långt innan du blev justitieminister berättade du att du arbetat i äldrevården för att du ville förstå hur samhället hänger ihop, längst ute i kapillärerna, se hur det är i livets slutskede och för arbetsmarknadens underbetalda stötdämpare. Att göra sina ”år i gruvan”, så sossigt! På det bra sättet.
När du stred för att den där familjen inte skulle få sitt hus rivet mot sin vilja, eller för den samiska juristaspirant som kvoterats bort, när juristprogrammet ville öka mångfalden, var jag stolt över dig. När vi hade kontakt med anledning av att MSB börjat åsiktsregistrera muslimer och anamma konspirationsteorier 2017 hade du slutat på Centrum för rättvisa. Nya chefen tyckte, enligt dig, att fallet inte passade centrets rättssäkerhetsarbete. Du tipsade om att ta det vidare via Civil Rights Defenders.
”Norrländska moderater har samma attityd som sossar i Stockholm, oppositionsattityden”, skrev jag uppskattande till dig en gång. Att vara moderat av frihetliga skäl, på platser där makthungriga söker sig till Socialdemokraterna, är något helt annat än att vara moderat för att försvara den ekonomiska maktelitens intressen.
Du är mitt exempel på att det går att vara moderat från hjärtat, utifrån en tro på det goda samhället genom reformer inom kapitalismen. Det verkar naivt, men när det blivit allt svårare att se alternativen har det känts hoppfullt att veta att sådana som du finns.
Första gången vi sågs, den där vårhelgen på Ingarö 2003, hade trendspanare, tankesmedjefolk och högerintellektuella samlats för att ”diskutera de viktiga frågorna och idéerna i en brytningstid för Sverige”. En chef på en nystartad liten bank som hette Avanza lärde mig att den nya sökmotorn Google hittade grejer bättre än Altavista. Vänstern representerades av Alexander Bard och Stig-Björn Ljunggren, som plockat med mig för att föra anteckningar.
I slutsatserna läser jag att ”när människan blir handelsvara leder detta till självförakt och psykisk ohälsa, outbildning, stjärnkult, lättja”, ”förändringar skapas i konflikter; därför är det av betydelse att förstå vilka som verkligen krigar. Vilka konflikter är en myt? Kanske den mellan svenskar och invandrare, men det finns ett intresse av att upprätthålla myten”, ”vi är dåliga på att leva i balans med naturen”, ”var kommer svenskarnas godtrogna inställning till auktoriteter kom ifrån?” och ”Varför är vi så rädda att vara intellektuella i Sverige?”.
För bara drygt 20 år sedan satt vi alltså, du och jag och Markus Uvell och de andra, och instämde i att vi måste decentralisera, sluta upprätthålla myten om en konflikt mellan invandrare och svenskar, leva i bättre balans med naturen och hejda utvecklingen att människan blir en handelsvara!
Men i valrörelsen 2022 gjorde du slut, via ett öppet brev i Expressen. I en lång anklagelseakt påstod du att Magdalena Andersson hade tappat kontrollen, när sossar tydligen ”försvarat islamistiska, antidemokratiska föreningar mot en extern granskning som skulle kunna beröva dem offentliga bidrag”. Folk, det var alltså jag! Och fallet var just det du själv rekommenderat att jag skulle driva via Civil Rights Defenders bara några år tidigare.
För mig är du fortfarande hoppet.
Under ditt skift har konspirationsteorierna blivit sanningar, och dina beslut och förslag monterar ner demokratin och rättssäkerheten. Nu räcker det med svepande påståenden från Säpo för att lägga ner muslimska skolor, asylrätten är avvecklad, presstödet och folkbildningen hotas, du öppnar för att göra människor statslösa, införa hemliga vittnen och att sätta demokratin ur spel om regeringen anser att det är ”kris”.
Men jag älskar dig ännu, om än olyckligt. Sverige behöver en intellektuell höger som kan ta striden för att ge folk makt över sina liv, för mig är du fortfarande hoppet om att den ska mobiliseras. Om dina kompisar ställer mig inför folkförrädartribunalen i Finspång, som de säger att de ska, så litar jag i vilket fall på att du vittnar till min fördel. Eller?
