Medellivslängden ökar i Sverige, men så gör även skillnaden mellan hög- och låginkomsttagare. Idag lever höginkomsttagare uppåt tio år längre, något som har starka kopplingar till kosten. Med tanke på den höga andelen ohälsosamma livsmedel som säljs i butikerna är det viktigt att utreda vilket svinn vi bör fokusera på när vi pratar om att minska matsvinnet.

Medan det blivit allt vanligare med donationer av butikssvinn är det ovanligt att överskott från offentliga kök doneras. 100 miljoner skattefinansierade måltider kastas årligen i offentliga kök.

Forskning visar att när skolor och förskolor saknar egna kök för tillagning och alltså enbart tar emot mat från centralkök, ökar också svinnet. Mottagningskök kan varken planera för sjukfrånvaro eller använda överskott i morgondagens måltider. Av många skäl bör skolmat alltså tillagas i skolan.

I nuläget nyttjar eldsjälar i kommunerna olika metoder för att minska svinnet. Den så kallade ”Klimatlådan”, som innebär att överskott från dagens lunch säljs till självkostnadspris till personalen, är vanligast. Enligt Ätbarts kartläggning förekommer detta i 114 kommuner. I en del kommuner är det svårt att införa, av konkurrensskäl med bygdens restauranger. I sällsynta fall leder detta till att ideella föreningar tar hand om överskottet.  

I exempelvis Söderhamn hämtar matbanken Matakuten måltider från fem olika kök. Matlådorna skickas med som komplement i matkasseutdelningen.  

Det är positivt att sådana samarbeten finns för att minska svinnet. Samtidigt innebär samarbetet att fattigdom paras med minskning av matsvinn. I de fall maten skänks till kyrkan innebär samarbetet att en religiös institution delvis får ansvar för både kommunalt matsvinnsarbete och utsatthet i lokalsamhället. Detta kan potentiellt bidra till socialpolitiska konsekvenser, till exempel att matstödet ersätter bidrag som människor har rätt till.  

Matstödjande organisationer vittnar om att Socialtjänsten i många kommuner redan hänvisar människor med rätt till nödbistånd till civilsamhällets matutdelning, istället för att ge dem hjälp. Det hade varit mer resurseffektivt och även mer socialt hållbart att svinnet hanteras internt i kommunen.

Även i kommuner som förebygger svinn genom att tillaga all mat på plats i skolan eller äldreomsorgen uppstår serveringsöverskott. I Svenljunga tar de dock hand om detta på ett inspirerande sätt. Det blev tydligt när jag besökte kommunen för att intervjua kostenheten om det pågående projektet ”Resurssmart kommun”.

Kockarna i kommunens skolor packar den överblivna maten i matlådor och märker dem med innehåll. Två-tre gånger i veckan hämtar kostenheten matlådorna, som packas i kylboxar och körs till arbetsmarknadsenhetens kylskåp. Gruppdeltagare erbjuds en matlåda, antingen att äta på plats eller att ta hem.  

Kostenhetens chef Poa Pettersson understryker att initiativet inte handlar om att minska ekonomisk utsatthet, utan om att ta tillvara på kommunens resurser när alla andra åtgärder prövats. Intern omfördelning blir alltså den sista insatsen av många för att minska kommunalt matsvinn – och inte ett sätt att undvika förebyggande åtgärder. 

Liknande initiativ finns även i ett fåtal andra kommuner, där överskottet omfördelas till offentliga fritidsgårdar som i sin tur erbjuder ungdomar kostnadsfri middag.

Matsvinnsfrågan tenderar att locka den samtida politiken eftersom den i regel handlar om symtombehandling snarare än systemförändring av såväl sociala som miljömässiga problem.  

Nu har Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Jordbruksverket fått i uppdrag att utreda hur Sverige ska uppnå EU:s juridiskt bindande matsvinnsmål. En metod som föreslås av EU är att överskott av mat ska doneras till utsatta hushåll, vilket också är en vanlig lösning på matsvinnsproblemet. Men de svenska myndigheterna behöver ställa de svåra frågorna om vilket svinn som bör minskas och hur. Annars finns risken att EU-målen för minskat matsvinn fördjupar klyftorna, både när det gäller folkhälsa och ekonomi.  

Så, vilket svinn bör vi minska och hur? Ett besök i Svenljunga kan vara en god start.