Liria Ortiz: Därför säger du ”vi vann” om fotbollslaget du hejar på

Det måste sägas direkt. Jag är uppvuxen i Uruguay, ett land i Latinamerika som har vunnit VM för herrar två gånger, och ändå gillar jag inte att titta på fotboll. Men det finns ett undantag: när jag ser en match på plats. Då älskar jag stämningen. Jag tycker om att sjunga tillsammans med andra supportrar, känna dramatiken på läktaren och skrika rakt ut när laget gör mål. Det är något speciellt med gemenskapen och energin som nästan går att ta på.

För många blir fotboll mer än en sport. Den blir trygghet och en känsla av att höra hemma. Som psykolog har jag många gånger mött människor som haft svårt att prata om känslor, men som kunnat prata länge om sitt lag. En person berättade en gång att hen känt sig tom i flera dagar efter att laget förlorat en viktig match. Samtidigt sa hen tyst: ”Det känns löjligt att må så här över fotboll.” Men det är inte löjligt. Människor bygger ofta starka känslomässiga band till sina lag eftersom fotboll kan hjälpa en att känna tillhörighet och identitet.

När folk säger ”vi vann” eller ”vi förlorade” handlar det om något djupare än sport. Laget blir en del av den egna berättelsen. Det är lätt att förstå varför. Vi lever i en tid där många känner sig ensamma. Många äter middag framför mobilen och går genom hela dagar utan att känna riktig närhet. Då kan fotboll skapa något som vi människor längtar efter: gemenskap.

Jag tänker ofta på unga som växer upp i områden där framtiden känns osäker. För många blir drömmen om att bli fotbollsproffs också en dröm om trygghet och ett bättre liv; ”Om jag lyckas kan jag hjälpa min familj.”

Shakira fångar upp det i Dai Dai, årets officiella VM-låt:
”Alla toppar och dalar,
alla tårar och all smärta.
Du har gått igenom allt det där.
... För du vet vad som krävs
för att leva din dröm…”