Omkring tio procent av musiktjänsternas spelningar uppges vara fejk. Dessa fejkspelningar triggar i sin tur algoritmerna att placera fuskarnas musik på fler spellistor. Därför kan inte heller återstående 90 procent betraktas som en genuin återspegling av allmänhetens musikpreferenser. Ändå fortsätter exempelvis P3 att varje vecka publicera ”Digilistan”, baserad på statistik från Spotify.

Av alla pengar som Spotify håvar in går cirka två tredjedelar direkt till rättighetshavarna. Ända sedan starten 2008 har fördelningsprincipen varit enkel. Pengarna samlas i en stor hög och delas sedan lika mellan antalet strömningar. Varje gång en låt spelas i minst 30 sekunder räknas det som en strömning. Av vem, vad eller varför spelar ingen roll.

I princip kan en bedragare alltså ladda upp en 30-sekunderslåt för att sedan låta en robot lyssna på den oavbrutet. Det blir 86 400 strömningar på en månad – vilket bör ge flera tusenlappar tillbaka i royalty. Betydligt mer än månadskostnaden för ett premiumkonto.

Sedan fem år har det inom musikindustrin höjts röster för en annan fördelningsmodell, känd som ”user-centric”. Då finns istället en pott för varje användare. Så om du bara lyssnar på en enda låt, går då hela din månadspott till den låten – även om du lyssnar på den 86 400 gånger. Det spekuleras i att modellen skulle gynna musikstilar med trognare fans, exempelvis jazz och klassiskt, på bekostnad av topplistepop. Nu ska ”user-centric” åtminstone testas, enligt ett nytt avtal mellan skivbolaget Universal och den mindre strömningstjänsten Deezer.

Spotify, å sin sida, är avvisande och hänvisar till alltför höga administrationskostnader. Men så avstod detta företag även från att svara när polisen försökte kontakta dem om gängens penningtvätt.