Omedelbart efter att Turkiet meddelat sitt ja, så uppmanade ju president Joe Biden den amerikanska kongressen att godkänna försäljningen av attackplanen som ska uppgradera det turkiska flygvapnet. I fortsättningen kommer alltså endast USA behöva ha med den besvärliga Erdogan att göra. Vi svenskar kan vända blad. 

Eller, det här är åtminstone det naiva sättet att se på saken. Under de senaste dagarna har det dykt upp flera sådana analyser i andra medier. 

Har lovat fördjupat samarbete

Det verkar som att folk ignorerar de två avtal Sveriges regering skrivit under med Turkiet, vid Natotoppmötena i Madrid 2022 och Vilnius 2023, där man gett löften om ny svensk politik och samarbeten med Ankara som är menade att fortsätta långsiktigt.

Enligt avtalen ska Sverige bland annat ha ett samarbete med Turkiets regering, polis och säkerhetstjänst för att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet. Sverige ska slå ned på aktiviteter av den kurdiska PKK-rörelsen och det ska inrättas en ”permanent mekanism” för att se till att vi uppfyller löftena. Sverige ska inrätta en ny samarbetsplattform med Turkiet för detta ändamål och etablera både arbetsgrupper och ha årliga möten på ministernivå. 

Ända sedan Ulf Kristerssons (M) resa till Vilnius förra sommaren, där han höll ett segertal bara för att sedan höra Erdogan fortsätta förhala, har vår regering varit ganska tyst om Natoprocessen. En välvillig tolkning är att man kommer ignorera löftena till Turkiet nu när allt är klart. Men en annan tolkning är att regeringen varit tyst bara för att man inte ansett sig ha råd med fler offentliga fiaskon. 

Vill klämma åt kurderna

Vid flera tillfällen har utrikesminister Tobias Billström (M) trots allt sagt att Sverige avser följa avtalen. Både Säkerhetspolisen och Polismyndighetens Noa--chef har rest med de svenska delegationerna till Ankara. Om det inte bara handlat om att de personerna spelat charader, så får det konsekvenser.

Istället för att vi distanserar oss från den besvärliga Erdogan så kommer Sverige nu alltså snarare gå in en andra fas av det svensk-turkiska Natodramat. Men problemet med att ha ett permanent samarbete mot terrorism med Ankara är att Erdogan tenderat att stämpla vilken regimkritiker som helst som en terrorist. Turkiet har bedrivit klappjakt på oppositionspolitiker, journalister, människorättsförsvarare och det oberoende civilsamhället. Kurder har drabbats särskilt hårt – och det är just kurder Turkiet särskilt velat klämma åt i de två avtalen.

Det här gör att kurder i Sverige även framöver kommer behöva oroa sig över att drabbas av politiken, precis som man gjort hittills under Natoprocessen. Samtidigt sätter det bilden av Sverige som ett upplyst land, som värnar mänskliga rättigheter och inte drar sig för att kritisera auktoritära makthavare, ännu mer i gungning.

Skulle vår regering då protestera mot övergrepp och folkrättsbrott?

Snart faller bomber från F-16

En annan tanke som gnager är att Turkiet under de senaste månaderna har trappat upp sina bombräder mot kurderna i nordöstra Syrien. Enligt USA har affären med F-16-attackplanen gått igenom tack vare godkännanden av Sverige i Nato. Om vi hamnar i ett scenario där Ankara sätter in sina nya amerikanska plan mot försvarslösa människor i grannlandet, och allt detta blir möjligt tack vare en överenskommelse som inkluderar Sverige, skulle vår regering då protestera mot övergrepp och folkrättsbrott?

Tyvärr vet vi nog redan svaret. Det är priset av Natomedlemskapet.