Klimatforskarna är överens om att vi måste minska vår köttkonsumtion drastiskt om vi ska ha någon chans att nå 1,5-gradersmålet. En vegetarisk kost är dock inte per automatik klimatvänlig. Många köttsubstitut är processade halvfabrikat med nästan lika stor miljöpåverkan som kött. Proteinrika grödor som quinoa importeras långväga och bidrar därmed till utsläpp av växthusgaser.
– Det är inte hållbart. Vi måste i större utsträckning äta protein som är växtbaserat, lokalt odlat och ekologiskt. Det finns inget alternativ om vi ska klara klimatet, konstaterar David Appelgren.
Tål torka
När han köpte sin gård intill Omberg för snart fyra år sedan ville han odla grödor som är bra för såväl klimat som hälsa. Utan någon tidigare erfarenhet av odling, bortsett från lite grönsaker på en kolonilott hemma i Norrköping, bestämde han sig för att försöka med quinoa. Örten har odlats i Anderna i omkring 7 000 år, men ditintills hade ingen lyckats odla den i Sverige. Experter från Sveriges lantbruksuniversitet hade till och med konstaterat att den inte kan odlas här. David var dock inte övertygad.
Han sonderade nätet och hittade Titicaca, en quinoasort som förädlats i Danmark för att passa det kalla nordiska klimatet. Våren 2015 testade han att så den på någon kvadratmeter och det visade sig gå hur bra som helst. Året därpå slog han sig ihop med Erik Jacobsson, en annan ekobonde i trakten. De sådde quinoa på en halv hektar och bildade Svensk Quinoa, som blev först med att få ut svenskodlad quinoa på marknaden. Efterfrågan blev större än förväntat, betydligt större än skörden, och sedan dess har odlingen utökats för varje år.
– Det har gått väldigt bra. Att just vi lyckades kan bero på att vi fick tag i den här sorten som är anpassad för vårt klimat, säger David.
Trots den ovanligt torra sommaren fick de förra året en skörd på närmare 33 ton.
– Quinoa tål torka väldigt bra så det var inga större problem, även om vi så klart hade fått en lite större skörd om det hade regnat mer.
Svensk kulturgröda
Quinoan har sitt ursprung i Anderna, vilket gör den till ett exotiskt inslag i det svenska jordbruket. Det finns dock proteinrika grödor även i vår svenska mathistoria. Sedan 2017 odlar David Appelgren även hampa – en gammal svensk kulturgröda som odlats över stora delar av Sverige sedan järnåldern, bland annat för tillverkning av rep och kläder. På grund av sin likhet med den cannabis som odlas för drogframställning var dock all odling av hampa – även industrihampa – förbjuden mellan 1971 och 2003. David menar att det är hög tid att se bortom de fördomar som finns och i stället se till växtens nytta.
– Hampan är något av det mest hållbara man kan odla. Den är tålig, kräver inga bekämpningsmedel och man kan ta tillvara på hela växten. Precis som quinoa innehåller den mycket protein och alla essentiella aminosyror, så den är ett bra alternativ till både kött och vegetariska halvfabrikat.
David har experimenterat fram flera hampaprodukter. Av fröna, som även kan ätas som de är, gör han hampafröolja, hampapesto och hampamjöl. Av blommor och blad tillverkar han kombucha. Han har också tagit fram en mix till hampabiffar och planerar att utveckla fler produkter som kan ersätta såväl kött som köttsubstitut av soja och quorn.
David berättar att även hampan klarade förra årets varma sommar bra. Han har också hört från vänner som odlar andra gamla kulturgrödor att de klarade sig bättre i torkan än nyare grödor.
– Det har daltats så mycket med de moderna sorterna att de behöver idealförhållanden för att växa. Det funkar inte nu när vi är på väg mot mer extrema väder. Många bönder kommer att behöva tänka om och fundera över vad de kan odla i stället.
Krav på tåliga grödor
Att jordbruket måste ställa om och anpassa sig efter klimatet råder ingen tvekan om – dels för att vi ska klara klimatmålen, dels för att klimatförändringarna ändrar förutsättningarna för vad som faktiskt fungerar att odla. Extremväder kräver tåligare grödor och kanske hittar vi framtidens kost just i vår egen mathistoria.
På senare år har lantbrukare runt om i landet, bland annat inom nätverket Nordisk Råvara, börjat odla gamla kultursorter som gråärt och åkerböna – proteinrika baljväxter som mättat många generationer, men som hamnade i skymundan när köttet blev vardagsmat och jordbruket industrialiserat.
Sedan David Appelgren lyckades odla quinoa på Östgötaslätten har också fler följt i hans spår. David ser dock inte andra quinoaodlare som konkurrenter, utan välkomnar dem som kollegor. Han menar att ju fler som odlar, desto fler konsumenter får tillgång till svenskodlad quinoa. Han skulle också gärna se att fler började odla hampa; han är i dag en av bara en handfull odlare i Sverige. Sedan ett par år tillbaka föreläser han om hampa runt om i landet för att informera om dess användbarhet och skingra de fördomar som finns.
– Jag vill sprida kunskap om hampa till så många som möjligt. Min förhoppning är att den ska börja odlas i stor utsträckning igen.
För David är det viktigt att produkterna från Ombergs Ekogård ska vara tillgängliga som ett alternativ till såväl kött som vegetariska halvfabrikat. Därför är han noga med att hålla priserna så låga som möjligt; hans quinoa ska alltid vara billigare än den som importeras från Sydamerika.
– Det är bättre för både hälsan och klimatet att äta växtbaserat och svenskodlat protein. Ju fler som gör det desto bättre. Därför vill jag att produkterna ska vara tillgängliga för så många som möjligt och inte en dyr snobbråvara. Jag skulle så klart tjäna mer pengar om jag tog mer betalt, men det intresserar mig inte. Jag gör ju det här för att världen ska bli lite bättre.
