Berggrunden i Varberg undersöks för koldioxidlagring

Mer än 20 år efter att tekniken CCS (carbon capture and storage) lanserades är resultaten magra och ett flertal försöksprojekt har lagts i malpåse. Men trots få erfarenheter och många osäkerheter är förhoppningarna på storskalig teknisk lagring av koldioxid fortsatt höga, inte minst inom de utsläppstunga industrierna. I Sverige pågår en rad förstudier för avskiljning av koldioxid från industriprocesser, där i stort sett samtliga utgår från att koldioxiden ska exporteras och lagras under havsbotten i Norge. Nu har forskare inom malmgeologi och biokemisk processteknik vid Luleå tekniska högskola – med inspiration från en isländsk anläggning – för första gången börjat undersöka om det är möjligt att lagra infångad koldioxid på land i den svenska berggrunden.

– I juni och augusti kommer vi tar prover för att undersöka hur effektivt mineral i den svenska berggrunden kan reagera med koldioxid, säger Glenn Bark, malmgeolog vid Luleå tekniska universitet.

Fler sprickzoner

Varberg hör till en av totalt sju orter i landet som forskarna tittar närmare på som eventuell lagringsplats. En utmaning jämfört med projektet på Island är att den svenska berggrunden är mycket äldre och därmed mindre porös än den isländska.

– Men vi har desto fler sprickzoner till exempel, säger Glenn Bark och förklarar att det även finns andra sätt att skapa hålutrymmen där koldioxiden kan lagras.

Samtidigt lyfter han, liksom många andra, ett varningens finger för en allt för stor tilltro till CCS-tekniken. 

– Att göra stora och snabba utsläppsreduktioner är det viktigaste för att hantera klimat­krisen. Men oavsett vad resultatet av vår studie blir kommer den bidra med viktig kunskap om potentialen för tekniken.