Det globala ekobynätverket (Gen) har arbetat med frågan i snart 25 år. Fran Whitlock arbetar vid Gen. Tillsammans med 50 andra personer bor hon i en spansk ekoby där invånarna delar på det mesta.
– Även om de boende inte umgicks alls så är bara det faktum att vi äger fyra tvättmaskiner i stället för 40 väldigt positivt. Inte heller handlar 40 personer grönsaker varje dag, för vi har folk som odlar dem här!
Enligt Fran Whitlock ligger Spanien i framkant när det gäller samarbeten mellan stat och ekobyar. Vågor av urbanisering har nämligen resulterat i en avbefolkad landsbygd med många tomma byar.
Samtidigt brottas Spaniens regering med att uppnå de globala målen för hållbar utveckling. Speciellt mål 13 om att vi måste ”vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och dess konsekvenser”, med hänvisning till arbetet i FN:s klimatpanel.
Stöd av lokala politiker
Den regionala regeringen i Nevarra, norra Spanien, upptäckte att avbefolkningstrenden hade vänts för delar av landsbygden. Unga människor flyttade dit, barn föddes och människor startade gröna företag. I regionen fanns det nämligen redan en mängd ekobyar och hållbara samhällen.
– Den regionala regeringen kontaktade det Iberiska ekobynätverket (IEN) och sa : ”Hej, vi ser vad ni gör, vi vill göra samma sak. Hur kan vi stödja er?” Det är grunden till vad som nu blivit ett pilotprojekt, berättar Fran Whitlock.
Den regionala regeringen finansierar projektet som går ut på att hitta övergivna byar och regenerera dem i enlighet med ekobyprinciper. IEN tillhandahåller expertis, hittar intresserade människor, utbildar dem och vägleder den unga ekobyn.
– Det är väldigt spännande att höra en regional regering säga ”vi ser vad ni gör” och vi vill ha mer av det. Vi hoppas på att få se liknande samarbeten över hela Europa i framtiden.
Största utmaningarna
Europeisk och nationell lagstiftning klarar i dagsläget inte av att hantera ekobyar. En undersökning från Gen visar att det oftast handlar om osäker tillgång till mark eller erkännande av byn rent juridiskt.
Suderbyns ekokooperativ på Gotland till exempel, har haft problem med skatteverket.
Byns ekonomi är delvis donationsbaserad men investerades inte nödvändigtvis i ekonomiskt lönsamma saker, utan ofta med miljö- och social avkastning i åtanke. Skattekontoret var övertygat om att de rörde sig om smygfinansiering av boendes hyror. De kunde inte föreställa sig att kooperativet arbetade för miljön och sociala vinster istället för ekonomisk vinning.
Lagen har dock börja ifrågasättas politiskt och kan snart ändras. Då kan kooperativ arbeta för sociala miljövinster och inte bara ekonomiska.
– Du kanske har en grupp fylld av motiverade människor med alla färdigheter som behövs och som är redo att sätta igång. Men saknar du privatfinansiering blir det mycket svårt. I Spanien ser vi dock hur staten blivit medveten om problemet med avbefolkning. Nu ger de ut mark för en symbolisk hyra, en euro per år i 10–100 år. Självklart ställs det krav på att man ska uppfylla vissa förutsättningar: att man arbetar med att kultivera marken, skapar hållbara företag eller att ungdomar flyttar dit, säger Fran Whitlock.
Att få mark och byggnadstillstånd är de största problemen.
Organisationen Terre de Liens i Frankrike arbetar med att omfördela jordbruksmark från äldre jordbrukare till yngre. Då allt fler pensioneras utan barn som vill ta över kan de istället donera sin mark till organisationen som söker upp personer som vill satsa på agroekologiska projekt. Det finns hållbarhetsvillkor, men modellen är i huvudsak att omfördela oanvänd mark. Samtidigt täcker initiativ som detta knappast ett gap som egentligen kräver massiv markreform.
– Markproblematiken är en nyckelfråga. Med rättvis tillgång till mark, är ingen tvingad till olidliga jobb i städerna. Fler möjligheter till lokala, levande livsmedelssystem framträder och nätverk av ömsesidigt bistånd. Mycket kan länkas till en rättvisare tillgång av mark, avslutar Fran Whitlock.
Boende från flera länder
Men för att förstå vad en ekoby egentligen är måste vi besöka en själva. Peter Hagerrot är en av grundarna till Charlottendals ekoby. Här finner vi människor från Tyskland, Italien, Ukraina och Frankrike. Han arbetar aktivt för att utveckla ekobykonceptet och håller bland annat kurser om den gröna omställningen.
– Jag sökte in på arkitektur och på journalistik. Kom in på bägge, men valde journalistik. Men så har jag ägnat de sista 15 åren åt arkitektur och åt att lära mig köra traktor, säger Peter Hagerrot och skrattar.
Charlottendals ekoby är 35 hektar och det finns flera större byggnader på deras mark. Efter en kort intervju med honom i deras egenbyggda hus tar vi en rundtur kring markerna. I mitten ligger en stor sjö.
– Vattnet blir en naturlig kvävekälla som rinner ut i en gransumpskog. Även avlopp för komposttoaletterna går ut i sjön. Genom att man har en damm ökar biodiversiteten. Ett levande vatten.
Han påpekar sorgset att det fanns många fler svalor här för 20 år sedan och även rödlistade vattensalamandrar i sjön.
– Skrämmande att så mycket har förändrats på så kort tid.
På området finns flera hus, vissa har permanenta boende, i andra bor volontärer och några hyrs ut. Den stora förskolebyggnaden ligger på en naturskön kulle med utsikt över området och väggarna är delvis tillverkade av lera från sjön.
– En annan stor nytta med sjön är att vi har fått en bastu där, plötsligt ser man urtidsmänniskor som står och kletar in sig i lera liksom. Vi har en sådan lerbastu ikväll faktiskt!
Charlottendal är inte självförsörjande, istället ligger fokus på att visa upp hur en ekoby kan planeras och användas pedagogiskt med olika tekniker och arbetsmetoder.
En bit ifrån sjön finns maskinparken. En självlastare att ta hö med, hjälpmedel för att sprida gödsel samt ett sågverk. Det finns
mycket att reparera, slangar går sönder, och fordon måste underhållas.
”Leva närmare naturen”
Achim Bäppler är konstnär och trähantverkare på gården. Han arbetar med sågverket och har precis kluvit ved när vi kommer förbi.
– Jag arbetar inifrån själva skogen med att bygga upp framtidens skogar. För 60 till 100 år sedan fanns det ingen skog här då djur åt allt. Nu är första gången som vi har lite högre träd och de växer lite för snabbt tror jag. Allt växer lite för snabbt här på grund av klimatet. All min konst skapas här. Den handlar om hur vi kan knyta an till naturen – och träden är det bästa mediet i min mening. De är vackra och har mest att berätta för oss. Hermann Hesse skrev en hel bok om träd och där skrev han att träden är våra bästa lärare.
Intill sjön står en förtimrad stugloftsbod som har döpts till The Base. Här bor volontärer som arbetar med att utveckla arbetet på gården. Deras vistelse finansieras genom Erasmus +, EU:s program för internationellt samarbete och utbyte samt Europas volontär service (EVS).
Ravia Farmer, 25 år, arbetar som volontär i byn men är uppväxt i Italien och England. Hon blev förälskad i ekobylivet efter att ha tillbringat tid i en grekisk ekoby och kom hit via EVS.
Ravia Farmer tar fram burkar med fermenterade grönsaker från kylen och vrider av locket. Den syrliga doften sprider sig snabbt genom rummet. De har också en mindre kombuchaproduktion.
– Vi arbetar med permakultur, naturenligt byggande, cykelbutiken samt fermentering av grönsaker. Jag är den här som kan mest om fermentering. Organisationen Undertallarna lär ut permakultur varje torsdag. Tack vare detta har vi startat en mindre trädgård här.
I huset bor två andra volontärer utöver Ravia Farmer.
Avel Colleu, 22 år, bor i The Base och är fransk medborgare.
– Jag är intresserad av Sveriges ursprungsbefolkning och har länge velat studera miljö här. För mig är det intressant att se hur självorganiserande system kan uppstå.
Hemma funderar han på en liknande by för de med dålig ekonomi. Lära ut jordbrukstekniker och ge utrymme för olika organisationer som scouterna.
– Det vore fantastiskt om folk får vara i naturen, lära sig något nytt. Få med lite kunskap hem. Det skulle vara bra!
Andrii Kuznetsov, 26 år, är volontär från Ukraina:
– Huvudidén för mig var att hamna i skogen och närmare naturen, försöka leva det här livet och lära mig något. Jag har levt mitt liv i en trång stad full av människor, här är det skog överallt och bra människor. Jag lär mig mycket om återvinning och ekologiskt leverne. Sedan vill jag återvända till Ukraina med kunskap och information.
Målet är självförsörjning
Uppsala har uppmärksammats flera gånger de senaste åren för sitt progressiva miljötänk. Bland annat har staden mottagit priser för ”världens bästa klimatstad 2018”, ”årets cykelstad 2018 & 2019”. Många miljöengagerade dras hit och en av dem är Henrik Andersson.
Han är skolträdgårdsmästare vid Waldorfskolan i Håga ekoby norr om Uppsala. Efter att ha utbildat sig till ingenjör fick han en livskris och ändrade sin livsstil radikalt. Under flera år lärde han sig konsten att odla och bli självförsörjande.
– Jag har ju rest runt till en del ekobyar i Danmark och Sverige. Det finns så många olika ekobyar, Svanholm i Danmark har exempelvis ett professionellt jordbruk på 200 hektar. De startade den ekologiska certifieringen som kom från ekobyn på 70-talet. Då tog de initiativet till deras motsvarighet till krav. Där kan vi tala om föregångare.
Under senare år har han alltmer gått i tankarna att skala upp sina projekt. Under hösten 2018 såg han chansen efter ett samtal med skolans rektor. Kort därefter ansökte Henrik Andersson om pengar från jordbruksverkets underorganisation Leader med syftet att göra skolan självförsörjande under ett flerårigt metodutvecklingsprojekt.
– Utsäde köper vi eller får. Vi får sponsring och nästan allt blev gratis. Gödslet får vi lokalt 500 meter härifrån och kompostjord kommer ifrån kyrkogården två kilometer bort.
Kyrkan har enormt mycket komposterbar jord till övers från sin trädgårdsverksamhet som donerats till Henrik Andersson.
– Det är inte skelettjord alltså! Utan jord helt fri från skelett, fortsätter Henrik och skrattar till. Jag har lockat eleverna med att om de hittar en dödskalle när vi håller på så bjuder jag alla på glass! De blev besvikna när de kom fram till att det inte kunde hända.
Men den här skörden kommer att räcka hela året?
– Nej, om allt går bra har jag räknat på att vi kanske får en självhushållningsgrad på 40 procent av de här två ytorna. Med SLU:s och SCB:s skördestatistik har jag tittat på hur mycket grönsaker ett barn ska äta till lunch och jämfört med hur mycket vi får ut per kvadratmeter på olika grödor.
Under 1900 talets början fanns en gammal skolträdgårdsrörelse med skolträdgårdar i 60 procent av landets skolor. Då fanns skolträdgårdsmästare, en tradition Henrik Andersson vill återuppväcka. Men nu av andra skäl. Då fanns inga klimatförändringar att tänka på, fokus låg på att lyfta sig ur fattigdom.
– Jag tror att det är nästa steg. Men skolor behöver också samarbeta med närsamhällets olika aktörer, exempelvis småskaliga lantbrukare.
Henrik Andersson hoppas på att små eller medelstora skolor ska göra de här projekten tillsammans med plantskolor och småskaliga jordbrukare. Så att kompetens och pedagogik vävs samman och eleverna får vara med på många olika moment. Då kan man leverera maten direkt till skolans kök.
– Det borde vara framtidens vision tänker jag. Skolorna ska göra det tillsammans med halvproffs för att få upp skalan, metodiken och slippa göra misstag. Man borde ha skolträdgård i nästan varje skola och kommunen finansierar skolträdgårdsmästartjänster.
”Påverkar en positivt”
I den ursprungliga delen av ekobyn bor Thomas Jansson och Agnes Ydrén.
Agnes Ydrén har en lång historia med Håga. Hon tillbringade sina gymnasieår i byn för att sedan flytta utomlands. Tolv år senare, 2015, flyttade hon tillbaka och bor nu där med sin partner och deras barn.
Vad fick er att flytta dit?
– Agnes mamma var engagerad i ekobyföreningen som fanns innan Hågabyn och har bott i Järna tidigare. Agnes ville ta över efter sin mamma och jag flyttade när jag träffade Agnes, berättar Thomas Jansson.
Hur tänker ni kring ekobyns framtid?
– Den är positiv, det finns visioner om att vi ska utveckla ekobyn vidare, med utökad självförsörjning och klimatsmarta val. Ekobyns medlemmar har fått nytändning som väcker nygamla idéer till liv.
Vad rekommenderar ni för folk som vill leva ett mer ekologiskt liv?
– Att man med små förändringar kan göra skillnad för miljön och framförallt göra det tillsammans så det känns viktigare och effekten av våra val blir större. Att ha gemensamma värden om en klimatsmartare värld påverkar en positivt och får man växa upp eller ta del av en sådan omgivning så blir man färgad. Så rent konkret kan man ta upp frågor i sitt närområde, kvarter, bostadsrättförening för att starta något med andra. •
