”Du ska veta att du hade tur, så där lätt brukar det inte gå igenom.” Det sa Ida Dickssons barnmorska vid ett återbesök efter förlossningen. Anledningen var att hon fick föda med ett planerat kejsarsnitt på grund av förlossningsrädsla.
– Jag är glad varenda dag att jag fick välja själv i en ganska maktlös situation. Och att jag slapp gå igenom en vaginal förlossning, säger hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I efterhand har hon förstått att rädslan lika gärna kunde ha behandlats annorlunda.
– Jag har insett att det kan vara jättesvårt att få igenom ett planerat kejsarsnitt på grund av rädsla. Och att det dessutom skiljer sig mycket åt beroende vart du bor i Sverige.
– Min barnmorska berättade att hon har kvinnor som sitter och gråter och har hur stor panik som helst, som hon vet inte får igenom sitt planerade snitt, säger Ida Dicksson som bor i Göteborg.
Stora skillnader i landet
Och hon har rätt. Antalet planerade kejsarsnitt skiljer sig åt beroende på vart i landet du bor. I Stockholm är det mycket större chans att få igenom ett snitt än i flera andra delar av landet.
– Jag tycker det är konstigt. Det är ju inte några stora risker med ett planerat kejsarsnitt, varken för kvinnan eller barnet, så det finns ju ingen stor anledning att vägra folk som är rädda.
Mia Ahlberg, barnmorska och ordförande för Barnmorskeförbundet, instämmer i att det ser olika ut beroende på vart i Sverige den förlossningsrädda kvinnan bor.
– Det beror på att de som bestämmer i landstingen har bestämt att det ska vara så. Att de har en linje för vad som gäller för planerade kejsarsnitt på grund av förlossningsrädsla.
– Och om du får ditt snitt eller inte beror även på vilken läkare du träffar, på den läkarens personliga inställning till den typen av snitt. Och det påverkas säkert även av vilken barnmorska du får i mödravården, säger hon.
Vad kan man göra för att komma åt de här skillnaderna mellan olika landsting?
– Det har blivit alltmer diskussioner inom professionen om att ha gemensamma riktlinjer. Där skulle man kunna komma åt den här ojämlikheten med de planerade kejsarsnitten för förlossningsrädda kvinnor, säger Mia Ahlberg.
– Ett annat sätt är att kvinnor går samman och säger ifrån och påtalar att det är en orimlig skillnad. Man måste lyfta upp det på bordet så det blir en debatt.
Sämre alternativ
Att kvinnor inte själva får välja om de vill föda med planerat kejsarsnitt beror på att vården anser att det är ett sämre alternativ berättar Mia Ahlberg.
– Man har jämfört risker mellan en vaginal förlossning och planerat kejsarsnitt och har då sett att det finns risker med kejsarsnitten som är större än en vaginal förlossning, som man tycker är allvarligare.
Trots det är riskerna med planerade kejsarsnitt mycket små.
– De är så små att man nästan inte kan tala om någon risk, men de finns där. Då ska man komma ihåg att vi jobbar med små risker inom förlossningsvården hela tiden och vi jobbar alltid utifrån att minimera risken.
– Men är du kvinna och verkligen vill ha ett kejsarsnitt, på grund av rädsla, då biter inte den här riskbedömningen. Risken är inte tillräckligt stor för att man ska bli övertygad om att inte vilja göra ett kejsarsnitt. För det är ju inte farligt.
Och för en kvinna som är livrädd för förlossningsskador finns inga garantier för att hindra bristningar under en vaginal förlossning.
– Snittas du så har du inga risker för att brista i underlivet. Då måste man diskutera med kvinnan om hur vi barnmorskor kan jobba så bra som möjligt under förlossningen för att minska den risken.
– Men där måste man ju vara helt ärlig och säga att det där kan vi inte garantera. För det finns massor med saker som vi inte styr över. Hur stort barnet är och hur den födandes vävnad ser ut.
Anser du att man borde vara mer generös med att låta rädda kvinnor göra kejsarsnitt?
– Jag tycker att vi ska vara restriktiva med kejsarsnitt för kvinnans och för barnets skull, men så länge vi har kvinnor som upplever att de har gjort något mot sin vilja i samband med att de föder barn, oavsett hur de föder, så har vi inte riktigt lyckats tycker jag.
Försökte övertyga
Ida Dickson blev varse sin rädsla först sent i graviditeten.
– Jag upptäckte att jag hade förlossningsfobi. Jag fick panik och ångest och tänkte bara ”vad har jag gett mig in på, det här kommer jag inte klara av.” Så jag läste på för att lugna mig själv. Men ju mer jag läste så insåg jag att förlossningsskador egentligen är värre än ett snitt. Att det är en större risk för skador och än jag kunnat gissa.
– Det var inte en risk jag ville utsätta mig för och jag är jättenöjd att jag fick mitt planerade snitt. Jag tror att jag hade tur som träffade bra personer.
