Tidsobestämda fängelsestraff, så kallade säkerhetsstraff, ska kunna dömas ut för vissa särskilt samhällsfarliga personer med hög återfallsrisk, till exempel serievåldtäktsmän och grova mordbrännare. Det föreslog regeringen och SD förra veckan. Enligt utredaren Stefan Reimer handlar det om omkring 45 personer per år som kommer dömas till påföljden.
– Syftet med förslaget är att skärpa samhällets syn på allvarlig brottslighet, sa justitieminister Gunnar Strömmer (M) under pressträffen.
Den nya påföljden är tänkt att bli en motsvarighet till den danska ”förvaringen”, som tillåter att personer som är farliga för allmänheten låses in på obestämd tid.
Kan behövas i vissa fall
Kriminologen Jerzy Sarnecki är inte helt avig mot förslaget, förutsatt att det ”används med gott omdöme”.
– Det kan visst behövas ett sådant här straff där vissa individer som gång på gång återfaller i grova våldsbrott eller våldtäkter ska kunna låsas in på obestämd tid för att skydda resten av samhället – människor som inte kan vara ute bland oss övriga, men som inte begår tillräckligt grova brott för att kunna dömas till livstids fängelse.
Den andra delen av förslaget – att villkorlig frigivning tidigast ska få ske efter att tre fjärdedelar av straffet avtjänats, istället för som idag efter två tredjedelar – är han mindre glad över.
– Det jag reagerar mest mot är det här pratet om att vi skulle genomgå något slags paradigmskifte där vi går från en centrering kring gärningsmän till att lägga vikten på brottsoffren. Nonsens och en fullständig intellektuell kullerbytta! Att man fokuserar på gärningsmannen handlar ju om att brottsligheten ska förebyggas, brottet ska utredas och brottslingen straffas, för att offret ska kunna få någon slags upprättelse. Ska vi sluta med det?
Om man lyssnar på företrädare för Tidöpartierena tycker han det låter som att målet med kriminalpolitiken är att öka antalet fångar i våra fängelser till ett absolut maximum.
– Det är helt absurt! Målet kan inte vara att låsa in människor, utan måste vara att minska brotten. En sådan här reform, som innebär att förlänga straffen genom att minska den villkorliga frigivningen, är helt orimlig. Man måste kunna differentiera mellan dem som behöver sitta i fängelse och de som inte behöver det. I fängelset ska bara farliga människor sitta. Allt annat är bara kontraproduktivt.
Var är oppositionen?
Jerzy Sarnecki får medhåll av Joachim Danielsson, ordförande för fackförbundet ST inom Kriminalvården.
– Det som är oroväckande är att man driver fram en kriminalpolitik som helt saknar stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är inte längre fängelsestraff som löser de problem vi har med kriminaliteten. Det vet alla. Och ändå finns ingen opposition och ingen debatt i de här frågorna.
Som facklig ordförande är han oroad över hur arbetsmiljön ska påverkas inne på våra fängelser.
– Vi får inte en bra inre miljö på våra fängelser eller förutsättningar för vår personal att jobba tryggt och säkert.
Frågan är inte om, utan när det inträffar en allvarlig incident, menar Joachim Danielsson.
– Vi har en oerhört svår situation redan idag och ser hur hoten och våldet hela tiden ökar på grund av överbeläggningen. Att på det här sättet öka antalet interner ytterligare och samtidigt tro att vi ska kunna bedriva något slags rehabiliterande och brottsförebyggande arbete med de intagna – det är bara naivt faktiskt.
”Fungerar inte med längre straff”
Vänsterpartiets ledamot i justitieutskottet Gudrun Nordborg konstaterar att det enligt såväl internationell som svensk forskning inte fungerar avskräckande och brottsförebyggande med längre fängelsestraff.
– Att en person blir fängslad gör visserligen att just den personen i princip inte ska kunna begå nya brott under fängelsetiden. Men det mest avskräckande är risken att åka fast, det vill säga att bli upptäckt och gripen.
Vad som snarare behövs menar hon är satsningar på brottsförebyggande arbete.
– Satsningar på återfallsförebyggande åtgärder under anstaltsvistelsen med utbildning, behandling och sysselsättning. Det fungerar inte i dag på grund av att det oftast saknas både lokaler och personal som en konsekvens av de enorma överbeläggningarna, som nu alltså ser ut att bli än värre.
