– Du har ansvar för alldeles för många patienter, det är omöjligt att hinna ge dem den vård de egentligen behöver. Du ska hinna gå igenom deras mediciner, förklara hur uppföljningen ska ske, säkerställa att man förstått varandra. Det tar tid med de flesta patienter, men lite extra tid i områden som Tensta där få har svenska som modersmål. Dessutom är invånarna sjukare i de här områdena, säger han.

Det är just den känslan – att inte kunna utföra sitt jobb på ett bra sätt, att tvingas skicka iväg patienter som hade behövt mer tid – som gjort att Magnus Isacson nu tagit beslutet att lämna sitt jobb på vårdcentralen i Tensta efter ett och ett halvt år. Det trots att han vet att han egentligen behövs.

– Men det kan inte vara upp till enskilda anställda att vara kvar när en situation är ohanterlig. Det finns eldsjälar som är otroligt duktiga och sliter år efter år, och det finns de som söker sig till socioekonomiskt utsatta områden för att man vill göra skillnad. Men det är inte hållbart att förlita sig på anställda som brinner för sitt jobb, det som krävs är att primärvården får mer resurser, säger han.

Orättvis fördelning

Magnus Isacson menar också att fördelningen av resurser måste bli mer rättvis. Ersättningen är visserligen något högre till vårdcentraler i områden där patienterna generellt är sjukare, men det är långt ifrån tillräckligt.

– Det är en helt annan sak att jobba här jämfört med till exempel i Vasastan där jag jobbade innan, även om vi hade för lite resurser även där. Ska vården vara någorlunda jämlik måste pengarna fördelas på ett helt annat sätt än idag.

Ett exempel på skevheten är att han har ansvar över fler patienter i Tensta än vad han hade i Vasastan, trots att patienterna kräver betydligt mer tid i Tensta.

– Ojämlikheten yttrar sig ju bland annat i att människorna här är sjukare, till exempel när det gäller diabetes. För sådana patienter behövs ofta medicin­justeringar, och det innebär mycket information. Sådant tar tid, men är jätteviktigt för både individen och samhället. En dåligt skött diabetes leder till komplikationer som innebär stort lidande, och som kostar samhället.

Oetisk marknadsföring

Under samma period som Magnus Isacson frustrerats allt mer över den omöjliga situationen på vårdcentralen i Tensta, har han följt en parallell utveckling – framväxandet av de digitala vårdcentralerna. Han beskriver det som att delar av sjukvården har förvandlats till ett marknadsföringsjippo.

– Innan nätbolagen etablerade sig var det självklart att förhålla sig till etiska riktlinjer, som att inte uppmuntra till onödig vårdkonsumtion. Nu på senare år har vi sett flera exempel som har brutit mot det, som när Kry körde en reklamkampanj med budskapet ”hej dagisförkylning, här får du kontakt med läkare inom 30 minuter”, som att man ska söka vård för en förkylning.

Magnus Isacson tycker att digital vård i många fall är bra, men att de nya nätvårdbolagen framför allt bidragit till att de fysiska vårdcentralerna fått det ännu tuffare. De kan erbjuda snabb läkarkontakt, men de kan inte ta sig an de mest krävande patienterna.

– Får du inte hjälp inom rimlig tid hos din vårdcentral är det inte konstigt att du söker dig till en digital vårdcentral, som ju marknadsför sig just med hur snabbt det går. Patienter med lättare sjukdomar eller de som bara behöver en receptförnyelse vänder sig dit, medan de med tyngre vårdbehov hamnar hos vårdcentralerna. De lite friskare patienterna kan lista sig hos dem, och då går också listningsersättningen över dit.

Apotek och bolag i symbios

Ännu ett led i marknads­anpassningen av vården är att de digitala vårdbolagen dess­utom allierat sig med apoteken. Magnus Isacson tycker att det är obegripligt att apotek tillåts äga vårdcentraler. Liksom att ett vårdbolag kan ta över sjukvårdsrådgivningen.

– Det blir komplicerat ur en jävssituation att ett vårdbolag kontrollerar hela vårdkedjan. Vårdgivare får inte äga apotek, men omvänt tillåter man. Det är fullständigt ologiskt, precis som det också är om Kry skulle tillåtas sköta 1177.

Att vården i allt högre grad har blivit som vilken marknad som helst tror Magnus Isacson mycket har att göra med politiker som fått för sig att New public management är lösningen.

– En stor del ligger i att man satsat lite för mycket på det, trott att ett marknadstänk ska lösa vårdens utmaningar.

Den yttersta konsekvensen blir att patienter inte får den vård de behöver. Och framför allt gäller det patienter i de socio­ekonomiskt utsatta områdena, och de med störst vårdbehov – äldre, multisjuka. För vården är inte jämlik.

– Efter att ha jobbat i Tensta har det blivit oerhört tydligt för mig. Den ökade valfriheten, framväxandet av digitala vårdbolag, allt det gynnar vissa, men i det stora hela innebär det att primärvården urholkas ännu mer.

Så vad behöver göras?

– Primärvården måste få mer resurser. Och det behövs ett system där alla invånare har en fast läkare, liknande det system som finns i Norge. Det tror jag är det allra viktigaste. Ersättnings­systemet måste också göras om, så att det är svårare att manipulera, och så att de digitala vårdcentralerna inte gynnas på det sätt de gör idag.