Farhan Hamidi har varit i Sverige sedan 2014. På grund av de långa handläggningstiderna fick han inte besked förrän i maj 2016: han får inte stanna. Ändå är han fortfarande kvar, inte för att han har beviljats asyl utan för att det föreligger ett så kallat praktiskt verkställighetshinder. Han kommer från Gaza, och dit går det inte att skicka tillbaka människor eftersom det inte går att garantera att palestinier släpps in via Egypten.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Farhan Hamidi bor på en förläggning i södra Sverige medan hans fru och fem barn är kvar i Palestina. Den yngsta dottern var bara ett år när han lämnade dem. Han är politisk flykting och sökte asyl i Sverige på grund av förföljelse. Han är högutbildad, har jobbat som lärare i matte och naturvetenskapliga ämnen och har en masterexamen i miljöstyrning. Det var främst honom de ville åt, så han lämnade landet ensam i hopp om att familjen skulle kunna komma efter.
– Min familj är kvar i Gaza, så med tanke på deras säkerhet vill jag inte i detalj berätta varför jag lämnade Palestina, säger Farhan Hamidi.
Fick få frågor
Han fick avslag på sin första ansökan, eftersom Migrationsverket inte ansåg att han hade tillräckliga asylskäl baserat på det han berättade för dem. Själv upplever han att hans offentliga ombud inte var uppmärksamt, och att hon inte förstod hans fall. Följdfrågorna var få och detaljerna uteblev.
För att överklaga måste någonting nytt ha tillkommit, vilket det i Farhan Hamidis fall hade.
– Det fanns order om att jag skulle arresteras och komma på förhör. De var hemma hos min familj, gjorde husrannsakan och letade efter mig, berättar han.
Farhan Hamidis fru postade dokumenten till honom i Sverige och han skickade dem i original till sitt offentliga biträde Mariana Leutwiler. Men dokumenten tycks ha fastnat någonstans, eftersom Förvaltningsrätten i Stockholm aldrig har fått in dem.
– Jag kom till Sverige för att jag trodde det fanns rättvisa och säkerhet här, just det som det inte finns i Gaza. Men jag har inte upplevt det sedan jag kom hit, säger Farhan Hamidi.
Försvann i postgången
Margareta Wanselius är pensionerad SFI-lärare och numera volontär för Röda korset. Hon lärde känna Farhan Hamidi i början av 2017 och de har blivit nära vänner.
– När vi lärde känna varandra hade Farhan just fått veta att hans första överklagan avslagits. Men han fick veta det för sent. Det var någon gång under andra delen av januari som han själv ringde Mariana Leutwiler för att fråga. Då berättade hon för honom att det blivit avslag igen, säger Margareta Wanselius.
I asylärenden har den det berör tre veckor på sig att lämna in en överklagan, annars vinner domen laga kraft, vilket nu hade hänt. Margareta Wanselius tyckte att allt lät märkligt. Farhan Hamidi gav henne en fullmakt för att kunna ringa runt och få de svar både han och hon ville ha.
– Jag pratade med domaren som sa att kompletterande handlingar inte kommit fram till dem, säger Margareta Wanselius.
I samma veva, i februari, pratar hon också med Farhan Hamidis offentliga biträde. Hon hade lämnat in överklagan, men inte några dokument från Gaza.
– Hon sa att dokumenten försvunnit någonstans på vägen, säger Margareta Wanselius.
Den rättsliga processen
Förvaltningsrätten i Stockholm kan se att de har skickat ett meddelande till det offentliga biträdet på Advokatbyrån Daniel Kimselius, sedan dess har inget svar eller inga kompletterande handlingar inkommit till dem.
Nils Ove Äng var domare i målet, och han menar att de försöker vara hjälpsamma i sådana här fall. Därför påminde de det offentliga biträdet om att skicka in kompletterande handlingar.
– Målsäganden tyckte att det första beslutet var felaktigt och ville överklaga. Det är lite märkligt när det inte kommer in några kompletterande uppgifter eller dokument, säger Nils-Ove Äng.
”Domaren tillmötesgående”
Margareta Wanselius menar att domaren var tillmötesgående efter att hon förklarat situationen.
– Det var han som tipsade mig om att man kunde få någonting som heter ”återställande av försutten tid”, vilket innebär att man får tillbaka tiden som gått förlorad och till exempel kan överklaga.
Det beviljades inte. För att få det ska det ha förekommit ännu mer vårdslöshet än vad som bedömdes vara fallet. Det innebär att Farhan Hamidi inte har haft möjlighet att överklaga den andra domen i Migrationsöverdomstolen, och att det andra beslutet baserades på samma uppgifter som det första.
”Kan inte uttala mig”
Varken Mariana Leutwiler eller någon annan hos Advokatbyrån Daniel Kimselius vill eller kan kommentera vad som har hänt. Leutwiler bekräftar dock att Farhan Hamidi har varit hennes klient. Men efter att ha fått veta att det är en tidning som ringer vill hon inte berätta mer och hänvisar till sekretess.
– Nej, jag kan inte uttala mig om det. Det vågar jag inte, säger Mariana Leutwiler innan samtalet avslutas.
I nuläget är det oklart om det finns kopior på dokumenten, Advokatbyrån Daniel Kimselius vill inte svara på det. Både Farhan Hamidi och Margareta Wanselius har frågat efter kopior utan att de lämnats ut. Oavsett vilket är det för sent att skicka in en andra överklagan.
Farhan Hamidi vet att om han åker tillbaka till Gaza så kommer de som hotade honom att hitta honom. Han upplever att han blivit felbehandlad och att hans offentliga biträde har uppträtt oprofessionellt och har äventyrat både hans och hans familjs säkerhet. Han tycker det är olustigt att det kan gå till såhär.
– Jag tror att det här bara är ett fall bland flera, säger Farhan Hamidi.
Han är också trött på att vänta i limbo och saknar att jobba. Att jobba skulle kanske vara en väg till att få stanna, tror han.
– Jag har sökt jobb som städare, men inte ens det får jag trots min utbildning. Man måste kunna språket. Men det är svårt att fokusera på att lära sig det i och med allt som har hänt, säger Farhan Hamidi.
Fotnot: Farhan Hamidi heter egentligen någonting annat.
